Här får ni läsa om en annan kvinnas upplevelser, känslor och tankar kring att vara Gastric Bypass opererad. Hennes upplevelser går rätt in i mitt hjärta och jag kan så väl förstå henne. Önskar henne all lycka till i sin fortsatt kamp mot sitt matmissbruk. Jag vet att jag ofta tjatar om att operationen inte är någon quickfix utan bara ett verktyg och att fetma sitter i huvudet och inte i hungern. Läs, så får ni en annan gbp-opads ord och förklaringar. Det är här är orsaken till varför jag har tjatat mig till terapi. De opererar magen men inte mitt beteende. (Jag har fått godkännande av henne att dela med mig av hennes ord)
Som ni vet har jag gjort en gastric bypass ( magsäcksoperation ) ,, den 8;e mars 2010 o allt gick jättebra.. Jag har mått toppen hela tiden. Ja då räknar jag inte in min muskelvärk för den har blivit hemsk, men den glömmer vi.
I 1½ år skötte jag mig utmärkt med maten o allt. De jag åt valde jag noga ut så att jag inte skulle falla tillbaka till mitt gamla liv igen.
Vad var då mitt gamla liv ? Jo jag va matmissbrukare till 100 %.. Att ha ett missbruk av något slag är verkligen inte lätt, särskilt inte när de har med mat att göra. Maten måste vi ha för att klara oss.
Jag visste ju innan operationen att jag va tvungen att ändra mitt beteende o de vet jag fortfarande, men de är inte lätt. I 1½ år åt jag inga sötsaker alls, men sen va de precis om om jävulen hade flugit i mig o jag är så godissugen..
Jag trillade dit igen........... Rejält o nu har jag gått upp ganska mycket i vikt. Jag vill inte säga nu hur mycket jag har gått upp för jag skäms verkligen, men en dag ska jag berätta de.
Nu tror ni att jag som har gjort den här operationen Inte kan äta sötsaker, vissa saker eller större mängder . Men de är fel.
Många som har gjort operationen klarar inte de, men sen finns de dom som klarar av de o självklart tillhör jag den kategorin...
Jag kan äta allt o jag kan äta större mängder mat. Men äter jag fort mår jag illa, o jag har väl aldrig ätit särskilt fort tror jag. Jag gör de inte nu i alla fall.
Jag äter varannan var tredje timme så egentligen borde jag inte hinna med att äta nåt mellan målen, o de gör jag väl inte direkt heller på dan, utan på kvällen..
Jag är inte heller hungrig, jag blir mätt o mår bra när jag äter mina mål de är inte de.. De sitter i huvet... Jag måste helt enkelt ändra mina vanor igen, tänka på samma sätt som jag gjorde efter operationen. Jag måste helt enkelt börja om från början.
Ni ser,, de är inte så enkelt som de låter med en operation. Man går inte automatiskt ner i vikt, man blir inte automatiskt smal o läcker.. Vissa,,, dom har lätt att gå ner i vikt, men sen finns de tyvärr även dom som rasar i vikt o inte får stopp på vikten utan måste jobba med den på det sättet.
Operationen är endast ett verktyg o inget annat ifall du skulle tro de.. Du måste ändå ändra din vardag o ditt sätt att tänka. De finns inga genvägar på något sätt,, jag vet för då hade jag tagit den för länge sen.
Jag försöker komma ut på promenader för att hålla igång lite så jag blir hjälpt med vikten den vägen. Sen ska jag ändra så jag tänker äta mindre,, de är bara de att jag har inte ätit så fasligt fel eller mycket ändå men jag vet att jag måste ändra där oxo..
Jag har kontaktat en sjukgymnast idag för att jag måste träna upp mina muskler igen för dom sitter verkligen inte där som ska efter all vikt jag har gått ner, jag måste bygga om dom på nytt.. Jag fick en tid nu den 4 sept, men då är de först o främst för att jag har så fruktansvärt av min ischias , men även muskel"bygget"..
De ska bli skönt, tro de eller ej för jag hatar verkligen att vara låst vid en sjukgymnast. Har gått dit så många gånger innan.
De kommer att få bli min träning, promenader, sjukgymnastik o sen ska jag komma igång med min zumba här hemma.. Detta går inte annars..
Jag vet med mig själv vad jag har gjort för fel, men ni måste komma ihåg att de är precis lika svårt för mig som de är för nån annan att ta sig i kragen trots min operation. De är inte de att jag är otacksam o skiter i de, absolut inte. Jag är så tacksam för den här chansen o därför vill jag inte låta den gå till spillo.
Jag behöver hjälp på rätt sätt helt enkelt. Ja enkelt o enkelt vet jag inte om de är =)
Nu har jag sagt de i alla fall o de känns så skönt.. Jag har trillat dit igen.......... Jag är inte stolt ska ni veta ..
Jag förstår inte varför suget känns så mycket värre nu än innan operationen ? De är så illa så jag har blivit röksugen oxo (slutade röka 03 ), men de kanske är att jag tror att jag ska lura mig själv från ett missbruk till ett annat. Men jag ska inte byta ut mitt missbruk o jag tänker göra mig av med de jag har idag oxo.
Jag är så besviken, att jag sviker mig själv på de här sättet så de behöver ingen annan tala om för mig.
Ni får hemskt gärna hjälpa/peppa mig.
Ha en mysig kväll allesammans.
Puss I Pannan ♥
Vad var då mitt gamla liv ? Jo jag va matmissbrukare till 100 %.. Att ha ett missbruk av något slag är verkligen inte lätt, särskilt inte när de har med mat att göra. Maten måste vi ha för att klara oss.
Jag visste ju innan operationen att jag va tvungen att ändra mitt beteende o de vet jag fortfarande, men de är inte lätt. I 1½ år åt jag inga sötsaker alls, men sen va de precis om om jävulen hade flugit i mig o jag är så godissugen..
Jag trillade dit igen........... Rejält o nu har jag gått upp ganska mycket i vikt. Jag vill inte säga nu hur mycket jag har gått upp för jag skäms verkligen, men en dag ska jag berätta de.
Nu tror ni att jag som har gjort den här operationen Inte kan äta sötsaker, vissa saker eller större mängder . Men de är fel.
Många som har gjort operationen klarar inte de, men sen finns de dom som klarar av de o självklart tillhör jag den kategorin...
Jag kan äta allt o jag kan äta större mängder mat. Men äter jag fort mår jag illa, o jag har väl aldrig ätit särskilt fort tror jag. Jag gör de inte nu i alla fall.
Jag äter varannan var tredje timme så egentligen borde jag inte hinna med att äta nåt mellan målen, o de gör jag väl inte direkt heller på dan, utan på kvällen..
Jag är inte heller hungrig, jag blir mätt o mår bra när jag äter mina mål de är inte de.. De sitter i huvet... Jag måste helt enkelt ändra mina vanor igen, tänka på samma sätt som jag gjorde efter operationen. Jag måste helt enkelt börja om från början.
Ni ser,, de är inte så enkelt som de låter med en operation. Man går inte automatiskt ner i vikt, man blir inte automatiskt smal o läcker.. Vissa,,, dom har lätt att gå ner i vikt, men sen finns de tyvärr även dom som rasar i vikt o inte får stopp på vikten utan måste jobba med den på det sättet.
Operationen är endast ett verktyg o inget annat ifall du skulle tro de.. Du måste ändå ändra din vardag o ditt sätt att tänka. De finns inga genvägar på något sätt,, jag vet för då hade jag tagit den för länge sen.
Jag försöker komma ut på promenader för att hålla igång lite så jag blir hjälpt med vikten den vägen. Sen ska jag ändra så jag tänker äta mindre,, de är bara de att jag har inte ätit så fasligt fel eller mycket ändå men jag vet att jag måste ändra där oxo..
Jag har kontaktat en sjukgymnast idag för att jag måste träna upp mina muskler igen för dom sitter verkligen inte där som ska efter all vikt jag har gått ner, jag måste bygga om dom på nytt.. Jag fick en tid nu den 4 sept, men då är de först o främst för att jag har så fruktansvärt av min ischias , men även muskel"bygget"..
De ska bli skönt, tro de eller ej för jag hatar verkligen att vara låst vid en sjukgymnast. Har gått dit så många gånger innan.
De kommer att få bli min träning, promenader, sjukgymnastik o sen ska jag komma igång med min zumba här hemma.. Detta går inte annars..
Jag vet med mig själv vad jag har gjort för fel, men ni måste komma ihåg att de är precis lika svårt för mig som de är för nån annan att ta sig i kragen trots min operation. De är inte de att jag är otacksam o skiter i de, absolut inte. Jag är så tacksam för den här chansen o därför vill jag inte låta den gå till spillo.
Jag behöver hjälp på rätt sätt helt enkelt. Ja enkelt o enkelt vet jag inte om de är =)
Nu har jag sagt de i alla fall o de känns så skönt.. Jag har trillat dit igen.......... Jag är inte stolt ska ni veta ..
Jag förstår inte varför suget känns så mycket värre nu än innan operationen ? De är så illa så jag har blivit röksugen oxo (slutade röka 03 ), men de kanske är att jag tror att jag ska lura mig själv från ett missbruk till ett annat. Men jag ska inte byta ut mitt missbruk o jag tänker göra mig av med de jag har idag oxo.
Jag är så besviken, att jag sviker mig själv på de här sättet så de behöver ingen annan tala om för mig.
Ni får hemskt gärna hjälpa/peppa mig.
Ha en mysig kväll allesammans.
Puss I Pannan ♥
