efterfyrti

Ibland så har jag dagar då jag vaknar upp och känner mig på riktigt trist humör. De är dock inte särskilt ofta men när de händer så kan jag bjuda på en hel del dåliga vibbar till dem som kommer mig nära just denna dag. Idag när jag slog upp mina två blå, kände jag direkt att den här dagen var en skitdag. Stod länge å glodde i spegeln och funderade på vad jag skulle göra för att bli på bättre humör, hämtade ett par högtalare så jag kunde lyssna på musik medans jag sminkade och gjorde mig i ordning innan jobbet.

Rätt vad det är så fick jag ett sms av Emma, hon ville fika idag efter jobbet. :-)Ibland så tror jag banne mig på högre makter, för det här meddelandet var precis vad jag behövde för att fixa den här dagen som var fullspäckad med massa möten. Gick in på Spotify och letar snabbt upp Di levas version av Sträck ut din hand som han gjorde i Så mycket bättre och kände mig lyckligt lottad över mina vänner. Nu började min dag och jag fixade den galant.

När jag kom hem från jobbet så hade jag fått ett brev från mitt lilla fadderbarn, han har blivit så stor nu. Känns kul att få lite uppdateringar på hur det går för honom i skolan osv. Sötast. :-)



Lagade lasagne som vi käkade när Emma kom, sen satt vi surrade ett par timmar och som vanligt...........det är för lite med 24timmar per dygn. :-)

Ut på promenad för i morgon är det vägning igen, shit veckorna går fort nu. Tjuvkollade i kväll, vågen har rört på sig lite grann i allafall.

Men nu blir det bingen, natti natti.

P.S Freddans kycklingwrap var jättegod. D.S

Det var en typiskt måndag igår, tyvärr så verkar jag dessutom stå helt still på vågen. Suck. Vet att det finns platåer, perioder där kroppen behöver återhämta sig efter all viktnedgång och därmed behåller all energi. Hoppas inte att jag redan nått dit. Lagade en thaigryta igår med lax. Det blev asstark men Freddan och min Pappa gillade den iallafall, det är huvudsaken.

Idag har jag varit på återbesök efter operationen. Allt såg kalasbra ut och de var nöjda med mitt resultat. Ska tänka på att tugga maten riktigt noga men äta i stort sett det samma som alla andra men betydligt mindre. Med andra ord inga nyheter.

Idag kom mina klänningar, Wiiieeeee! Freddan har hjälpt till å varit smakråd. Dock behåller jag bara tre stycken. Har tydligen inte riktigt hängt med i min viktnedgång för de flesta klänningarna kunde jag ha redan nu och det var ju inte riktigt meningen. Så jag behåller en som jag kan ha till jul och två som är för små och ska vara en sporre,  resten skickas tillbaka.

Idag lagar Freddan maten, kycklingwraps........det ska bli jättegott.

Den stora fördelen med att bo så här i "kollektiv" är att jag får avlastning ibland. För vissa dagar har jag banne mig ingen lust att laga mat å då kan det ju faktiskt hända att de jag bor med har större lust. Kalasbra om jag får säga det själv. :-)

Sov till lunch, det var asskönt.

Sen var det bara att gå upp och göra mig i ordning för adventsfika ute i Dingis, denna gång utan Josefin. Känns lite märkligt att uppleva sånt som är så oerhört förknippat med familj och traditioner utan henne. Det har varit hon och jag i så många år och det har nog gjort bandet mellan oss ännu tajtare än om vi varit fler familjemedlemmar. Längtar så tills jag får krama och pussa hennes goa kinder igen. :-)

Advenstfikat bjuds som alltid av min syster och svåger. Nyhet för denna år var en julkalkon, Johnny hade tydligen köpt fel, så det fanns den och den mera vanligt och traditionella julskinkan. :-) Båda var supergoda. Massa annat gott serverades också som sig brukar hemma hos dem.



Denna helg har vi även lottning av vem man ska köpa julklapp till i år. Alla har i förväg mailat Lisa en önskelista på tre stycken julklappar, sen så får var och en dra en lapp och därefter vet man vem man ska fixa julklapp till. Lisa är den som informerar Bea, Sara, Josefin och Samuel som inte var med idag, så även de vet vad de ska inhandla. 

Idag fick jag äntligen se Lisas nya walking closet, där hittade jag en klänning som jag tyckte var snygg och det slutade med att jag fick den av Lisa och kunde faktiskt ha den på mig direkt!! Kan inte ens komma ihåg när jag sist kunde låna/sno eller för all del få kläder av min syster......måste ha varit någon gång i tonåren, då jag var inne och smög på hennes rum för att försöka snika åt mig nåt plagg. Hahahaha och gissa om jag fick stryk när hon kom på mig. :-)

Nu under kvällen så har en släktning i från Norge letat upp mig på fejjan. Helt otippat och jättekul. Hennes mamma och min mamma var kusiner och de har stått varandra oerhört nära som barn. Kari som hon då heter har betytt oerhört mycket för oss och våra somrar i Odda som barn. Nu har jag bjudit hit henne och jag hoppas verkligen att hon kommer.  

Efter en god frukost, la jag mig i solariet en halv timma, jätteskönt.

Sen blev det operation storstädning för det har energin inte räckt till sen innan jag lades in på lasarettet. Normalt sett så dammar, dammsuger och tvättar jag golven varje helg, så nu behövdes det verkligen. Det tog lite längre tid en normalt, då jag fortfarande är något svagare än innan min GBP. Mitt i alltihop kom jag dessutom på att jag ville möblera om i vardagsrummet, sagt å gjort, så klart.
Satte upp mer julbelysning utomhus. Me like. 

På eftermiddagen kom Renée hit på en fika och lite snack i några timmar. Mysigt. Hon fick med sig lite rödfärg till håret som jag använder, då även hon är en rödtott. Hoppas hon blir lika nöjd som jag med dem. :-)

Bröderna Adde och Freddan kom hit, dags för dem att sätta upp mina nya renar och släden på mitt garagetak. Dock är planering inte deras starka sida men är det nåt dessa herrar innehar så är det envishet och ett stort hjärta. Så efter mycket om och men så är numera mitt garagetak förgyllt med släden och renarna, tack och bock!!
Eftersom de utsatt sig för livsfara i och med detta projekt, så var det inte mer än rätt att jag bjöd på middag.

Sen kom vi alla överens om att vi faktiskt vill ut på byn. Var och en gick till sig och fixade i ordning sig och sen träffades vi igen vid 20-tiden. Satt här hemma och drack lite innan vi begav oss ner på stan.

 Systersönerna Adde & Freddan. Nu kööööör vi!!!

 Morfar fyllechaffis som vanligt. :-)

Det visade sig att Freddan missat ett par uteställen, så vi blev såklart tvungna att ta med honom ut på en runda. Dock lite osäkert om han med sin unga ålder skulle komma in överallt. Strategin inför kvällen var att alltid låta mig gå först och det funkade på varenda ställe.

Första stället var Tabban, där finns Stora-Andreas, Josefins farbror i baren. (Då vi har två Andreas/z i familjen så heter den ena Stora-Andreas och den andra Lilla-Andreaz) Dessutom så hade jag turen att få träffa Serpil igår, Andreas underbara fru. Nästa anhalt blev Harrys, två ställen som Freddan aldrig besökt var därmed avklarade. Check!

 Dessa klara drycker drack inte jag. :-)

Ut från Harrys och till en korvmoj, jag behövde äta. En halv korv utan bröd och jag var igång igen. På Circus var det knöka fullt, så vi drog snabbt vidare till Sky Bar. Där slog vi oss ned resten av kvällen eller rättare sagt det var väl bara en timme kvar utav natten.

 Freddan & jag uppe på Sky Bar

 Adde & jag på Sky Bar.

Därefter var det matdags igen. Vi gick till Saffets och dit kommer jag inte gå igen. Någon mer spydig och otrevlig ung tjej får man banne mig leta efter. Men nu vet jag det iallafall, skönt att stan är full av andra matställen.

Söta Sarah kom och hämtade oss. Har haft en superskön dag och en otroligt rolig kväll med boysen.

Men nu ska vi strax ut till Dingis och fira 1:a advent.

Fredag och det har varit full fart från tidiga morgon till sena kväll.......underbart.

På lunchen så köpte jag och Tobbe en Kebabrulle å delade på, jag åt en femtedel och blev asproppmätt. Antagligen inte den allra bästa maten att äta men gott var det iallafall innan jag fick ont i magen. :-)

Var på möte direkt efter lunch enda fram till 16-tiden sen så var det telefonmöte fram till halv sex. Precis när jag lagt på luren så kom Sarah och färgade mina fantastiska gråa hårstrån som verkar föröka sig likt råttorna i Vasaparken. Usch.

Åt kvällsmat, gravad lax och äggröra. Sen tänkte jag slappa men vad 17, ville ha upp julbelysningen på uteplatsen. Upp på vinden å hämta ner alla kassar med julbelysning och sen ut på verandan. Kom på att jag tagit ner alla spikar som suttit uppe år från år, då jag renoverade och glasade in verandan i somras. Suck, nu blev det riktigt jobbigt. Hämta stege, hammare, spik och försöka hitta ett tålamod som jag inte innahar en fredag vid halv åtta för att hamra å sätta upp julbelysning. Dessutom så blev jag tvungen att sätta upp en del av slingorna på utsidan pga av inglasningen. Men självklart så nådde jag inte från utsidan trots stegen. Så upp med fönstren å hänga ut genom dem och forma mig själv till en ostbåge. Skam den som ger sig. Efter mycket om och men så är lamporna på plats, iallafall de som ska vara just där. Resten fixar jag i morgon, dessutom hoppas jag att Adde och Freddan kommer å ordnar med mina nya renar å släden.

Men nu är det dags för den dagliga dosen av promenad.

Sen blir det vila för kroppen och själen.

Aj, aj, aj, aj...... vad är det som händer???!!!

För att ligga online med vår Turklandsresa så ska vi fram till idag har gått ner gemensamt 13kg, i stället har vi bara lyckats gå ner 9,2kg. Dock blev denna vecka betydligt mycket bättre än förra veckan 5,7kg gemensamt och två stod faktiskt helt still på vågen.

Denna vecka lyckades Freddan gå ner 2,3kg!! Vi andra borde alltså ta rygg på honom. :-)

Lisa fortsätter sin fantastiska kurva nedåt och är superduper duktig.

Då jag gav ungdomarna en känga förra veckan så undrar jag denna vecka...........

VAD FASIKEN PYSSLAR DU MED JOHNNY!!!!! KOM IGEN NU FÖR 17!!!! Hahaha

( Detta är en ung Johnny.)

För alla er som inte vet vem Johnny är, så kan jag informera om att han är världens bästa svåger.

Så kom igen nu lagledar-Johnny! Vi behöver ju dig nyss. :-)

Idag har det gått fyra veckor sen operationen och därmed sju veckor på min hälsoresa inklusive mina tre soppdietveckor. Har under denna tid gått ner 13,2kg, helt galet!!!
Det innebär att jag har gått ner en Laban = min hund. :-)




Just nu passar Kentas gamla hit himla bra och jag har spelat den hela morgonen här hemma.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Är så himla glad just nu!!

Önskar er en underbar dag!

Idag kunde jag banne mig inte hålla mig längre. Har längtat efter juleskum tomtar i flera dagar nu. Ner på Musses å skulle handla med de hade inte fått in dem än, så jag iväg till Pressbyrån å där hade de såklart mina efterlängtade tomtar.



Det knepigaste efter operationen är att jag kan längta så enda in i helv... efter nåt och sen när jag väl får det, så är förväntningarna större än vad det faktiskt är att få stoppa i mig det jag önskat. Det tog mig hela eftermiddagen på jobbet att få i mig 3st fjuttiga tomtar, det är ju banne mig larvigt. Förra julen hade jag inga som helst problem att få i mig en hel påse alldeles ensam. :-)

Har dessutom beställt 8st klänningar, alla i två storlekar för smått. Så nu känner jag mig ännu mer motiverad. Hoppas jag hinner gå ner det innan jul, för då klänningen till julaftonen är fixad.

Men nu är det god tid att äta middag.

Vi hörs.

Har pratat med Jossan. Hon har börjat träna spinning varje dag och Samuel har också gått ner i vikt. Och de här två "spinkisarna" är inte ens med i tävlingen. Hahahaha

Jag är lite lätt orolig inför torsdagens invägning, kan jag villigt erkänna. Vi ligger redan nu efter med 3kg. Jag hoppas stark på killarna den här veckan. Freddan som bor hos mig, vet jag har kämpat hårt med träningen och har dessutom börjat äta maten jag serverar här hemma och den är garanterat nyttig.

Alternativen känns som dessa



                               VS




Så nu håller i allafall jag tummarna för att alla tävlingsdeltagarna gjort ett bättre resultat än förra veckan. För jag vill bo på alternativ nr 2. Kom igen alla, kom igen!!

Tur vi ska ha adventsfika i Dingis i helgen, då får vi peppa varandra!!!

Ops, lite seg med uppdateringar......händer så himla mycket nu. Svinkul!

Igår ringde min tidigare mentor mig, har nog inte pratat med honom på ett par, tre år. Det var på mitt förra jobb, som jag fick möjlighet att gå på två stycken 1-åriga utbildningar som han höll i samt fick ha honom som mentor. Under den här tiden så skedde min största utvecklingskurva i min karriär och jag har det mesta att tacka kära Sven för. Han ställde höga krav och fick mig att tänka rätt, vara mest effektiv och framförallt ifrågasätta mina beslut om de var riktigt puckade, vilket de ärligt talat var ibland. Dessutom fick jag lära mig att vara ärlig och lojal mina arbetsuppgifter och det är oerhört svårt. Många anser att bara för att de är på sitt jobb fysiskt, så innebär det att de jobbar, idag vet jag bättre och det finns massor med bra verktyg för att nå höga resultat utan att bränna ut sig. Mycket av det jag lärt mig har jag dessutom stor nytta av i mitt privatliv. Så när jag la på luren, kunde jag genuint känna att denna ödmjuka man, saknar jag oerhört mycket att få bolla idéer med. Helt enkelt en av de mest fantastiska människaa jag mött i mitt liv. Jag tycker alla kunde få ha en lite Sven på axeln eller i handväskan, som man kan plocka fram ibland, när man behöver extra vägledning.

Efter jobbet åkte jag hem till Rebecka. Vi arbetade tillsammans för massa år sen och vi har lyckats hålla kvar kontakten. Eller rättare sagt Rebecka har lyckats med det, jag är tyvärr pissdålig på att höra av mig. Blev bjuden på middag, Saffranslax. Jösses vad gott och framförallt mysigt att komma direkt från jobbet till dukat bord. Vi satt och surrade hela kvällen och jag kände mig fylld av energi när jag väl åkte hem vid halv elva.

Fick dessutom en gåta av hennes söta dotter.

Vad är det som har fjäder och går på fyra ben?

Svar : En indian som går på alla fyra.

Klockren, det borde jag ha kunnat men icke sa Nicke.

Rebecka fyller 40år snart, så nu har jag bokat in ett 40-årspartaj i Januari. Wieeeeee!

Igår hade jag den bästa dagen på bra länge.

Min syster skulle komma å hämta mig kl 11 å sen skulle vi åka i väg till Renée och två kompisar till henne som säljer ut massvis med kläder. Grejen var det att jag vaknar först när jag får ett sms av Lisa "Nu är jag här". Hahaha, shit alltså, har aldrig kommit upp ur sängen så snabbt någon gång. Syster fick snällt komma in och vänta men jag är lika snabb som Blixt Gordon när jag gör i ordning mig, så vips satt vi i bilen på väg ut mot Hässlö.
Jag hittade fyra plagg och Lisa ett par stycken. Lyckliga över dessa åkte vi till Max å åt en Low Carb hamburgare, bytte ut den mot en 90gram å lyckades få i mig en tredjedel. :-) Sen så drog vi ut till IKEA, Lisa skulle ha några hållare till sina smycken, då hon ska ställa ut på julmarknad. Jag skulle inte ha nåt men har det någonsin hänt att jag gått in på IKEA utan att komma ut med nåt?! NEJ! Så blev det även denna gång, köpte tre fårskinn, två saftbringare och nåt annat jox, Suck. Därifrån drog vi till Jula, hade sett ut ett par renar med släde som jag vill ha på garagettaket. Kommer ju bli så bra, även om min pappa fnyser och säger att det aldrig kommer att gå. Men jag har fått hjälp av systersönerna Adde och Freddan med att montera ihop den och sen så har jag pekat vart jag vill ha släden, de kommer att hitta på nån lösning, så vi får fint till jul.




Var hemma igen vid 17-tiden och Lisa for hem till Dingis å familjen. Själv satt jag kvar här hemma med massa sprudlande energi kvar, så jag ringde Cecilia som jag egentligen skulle ha träffat igår. Vi satt å surrade och sen bestämde vi att jag skulle hämta henne för nu var det dags för en klassisk partykväll, så jag hämtade henne vid 19-tiden. Jag provade dricka vin. Alkohol för första gången sen några månader tillbaka. Vid halv tio ringer Emma och Chrille, de är på fest och vill att vi kommer dit. Skönt att både Cecilia och jag är människor som kräver väldigt lite planering, pappa skjutsar dit oss. Väl hemma hos Johan, så får jag höra att han renoverat hela huset själv och går då på en redig rundvandring. Han har gjort allt precis själv under en 6månads period. Å det var så himla fint! Blir så imponerad när folk är så händiga och duktiga, sånt inspireras jag av. Fick lite tips som jag ska spåna vidare på.
Sen så var ju så klart Emma och Chrille där, så kul att snacka med dessa två helt galna människor, fulla av massa livsglädje. Min kompis Jennies tilltänkta make Conny var också där. En riktigt skön lirare. Jennie har jag känt i ca 17-18år men träffade Conny först i somras på Emmas White Party. Det är så sällan som jag stöter på människor som jag inte kan läsa av direkt, en förmåga jag lärt mig via mitt jobb och kontakt med många olika människor. Conny fick jag ingen riktigt koll på och visste banne mig inte riktigt om han var kul, sarkastisk, otrevlig, spydig eller vad. Men jag träffade detta vackra par en sväng på Harrys i höstas och då ramlade poletten ned, han är störtskön! Så igår när jag fick möjlighet att se honom igen, blev jag asglad, dock var snygg-Jennie hemma med parets små älskade barn. Så henne får jag träffa någon annan gång. Rätt vad det är så bestäms det att vi ska lämna festen och bege oss hem till Emmas mamma och alla klär på sig och vi går hem till Anneli som bor ett par gator bort. Där var även Eva med maken Micke.

 Eva å jag i köket hemma hos Anneli.

De flesta valde att åka ner på byn och festa vidare medans jag och Cecilia var kvar med Conny, Anneli, Eva och Micke. Det var supertrevligt att bara sitta och snacka å lyssna på bra musik hemma i köket hos Anneli, jätte mysigt. Bästa Freddan kom å hämtade oss vid halv tre, tackis.


För att jag skulle ha lite koll på vad jag fått i mig, så drog jag runt på min vinpava hela kvällen från de olika festerna och kan konstatera att jag drack tre glas vin på 7 timmar och det var helt lagom för mig.

Idag har jag inte gjort ett skit........det kostar att lika på topp, gott folk!
Men nu ska jag fixa middag fläskytterfilé med rotgrönsaker i ugn och en krämig pepparsås, smaskens.

Efter att ha mått som fan efter operationen, så är jag numera oerhört mycket mer tacksam över mitt liv. Konstigt det där med att man kan behöva ett wakeup för att kunna uppskatta både det lilla och den stora här i livet. Kan idag gråta av lycka för en god pannbiff……. å det har då verkligen aldrig hänt förut. Hahaha. Tycker det känns fantastiskt att få träffa mina jobbarkompisar och att äntligen få träffa mina vänner över en fika eller en bit mat. Har mycket att glädjas av i mitt liv och jag ser det mer tydligt nu än tidigare.

 

Tycker det går bra med mina rutiner även nu när jag har börjat jobba. Äter fortfarande ofta och lite samt att promenaden numera ligger enbart på kvällen.

 

Idag var jag iväg och träffade Ullis på lunchen, vi gick till Waynes Coffee och jag fick en caffe latte gjord på laktosfri mjölk, för det passar mig bättre efter operationen. Blev glatt överraskad att de var så hjälpsamma på Waynes Coffee och att de checkade alla sina mjölktetror på jakt efter mjölk med minst kolhydrater & fett. Som vanligt är en timmes lunch alldeles för kort tid och Ullis hade massor och berätta, superkul att höra men vi hann som sagt i med allt. Dock var hon som vanligt full med energi och jag passade på att sno lite av henne. Tror inte att hon märkte nåt.  :-).

 

Efter jobbet ska Tobbe och jag kila ner på Tabban och käka lite tacos, jag dricker vatten och Tobbe antagligen en riktigt kall, god öl och den är han så klart värd!  Asskön avslutning på veckan. Me like.

 

Senare i kväll ska jag träffa Cecilia, så får vi se vad vi hittar på för skoj.

 

Trevlig kväll allesammans

Hundens och kattens dagbok

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid
dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.    På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...


(Det här skulle verkligen kunna vara ett utdrag ur min hund Labans liv samt min katt Sigges liv. Hahaha, det är klockrent!)

Biljetter till juldagsdisco på Varda är inhandlade, Wieeeee! Det ingår en god 3-rätters middag, blir intressant och se hur mycket jag får i mig av det. Hahaha. Har hur som helst fantastiskt sällskap av Lisa, Johnny och Peter, så det kommer bli awesome. Nu har jag äntligen en fest att se fram emot, som jag har längtat.

Idag fick jag möjlighet att träffa Nathalie, som gjorde GBP-operation 10veckor före mig och gått ner hela 24kg, helt galet! Hon såg smal och superfräsch ut. Längtar tills jag också når dit. Fick lite bra tips, särskilt när det gäller att äta restaurangmat som jag någon gång kommer att testa, så klart..  

Okidoki, för att ligga online med att få ett fem stjärnigt hotell med la familia i sommar så skulle vi denna vecka ha gått ner 6,5kg tillsammans. Tyvärr så nådde vi inte hela vägen fram utan efter allas vägning hamnade vi på -3,5. Det innebär dock att alla får kämpa extra mycket denna vecka, och göra det där lilla, lilla extra, inför  invägningen nästa torsdag.

Framförallt så är det våra kära ungdomar som lägga på ett extra kol.  :-)

P.S Denna gång räknas jag inte in bland gruppen ungdomar. D.S Hahahahaha

Bilden är tagen i Turkland 2010, en riktigt rolig resa med familjen.

 

I kväll blir det ett jobbmöte, har en del att ta igen nu när jag varit borta sååååå himla länge men shit vad kul det är att vara tillbaka igen.

Idag har det gått 6 veckor sen jag startade min livsresa mot ett länge och hälsosammare liv. 3 veckor på diet innan GBP-operationen och nu har det gått 3 veckor sen jag gjorde min operation.

Jag har minskat 11,5kg i vikt samt 12cm över byst, 14 cm över rumpan och hela 22cm runt midjan! Det känns helt galet kul.

Jag tror faktiskt att alla dessa promenader har gjort oerhört stor nytta för cm, så jag kommer definitivt fortsätta med det. Var på ett gym i måndags och de rekommenderar oss opererade att vänta 8 veckor innan vi börjar träna.

Hände en kul grej i natt när jag skulle sova. La mig på sidan och kände att jag låg på nåt och tänkte vem fan har lagt nåt i min säng, för att sedan upptäcka att det var helt tomt och att det var mina revben som kom åt bäddmadrassen. En ovanlig och ny känsla för mig.

 

När jag började min blogg hade jag bestämt mig för att skippa skriva om jobbet men just idag så måste jag få ventilera liiiite grann.
För idag har jag varit och jobbat för första gången sen operationen och shit vad skönt det var att få komma tillbaka. Träffa alla goa kollegor och dessutom få veta att Robin och hans tjej väntar barn, så sjukt roligt, grattis till er båda!
Hade med mig en kasse full med mat när jag kom till jobbet, det är lite mer planering nu, än tidigare, då jag ska äta 6 gånger per dag. Men det kommer jag att fixa, har ett par jobbarkompisar som äter like ofta så jag får helt enkelt hänga på dem.
Idag slutade tyvärr Sara, en underbar, ung småbarnsförälder. Önskar henne så klart lycka till med nya jobbet men det är alltid trist när någon slutar då vi är ett riktigt tajt gäng.

Var dessutom i väg på ett givande möte på eftermiddagen, så det ser ut att bli en fantastisk vinter. Me like!

Jobbade mellan halv tio och halv fem, lika bra att gå lugnt fram innan jag är helt 100 igen. Åkte och hämtade min pappa efter jobbet och sen åkte vi och handlade hem mat. Jag behöver fortfarande någon som bär mina kassar, vilket känns helt muppigt men det är väl lika bra, så magen får läka ordentligt.

Snackade med världens bästa unge idag, alltså min dotter Josefin. Nu är det bara fem veckor kvar tills hon och bästa sambon Samuel landar på svensk mark. De kommer hem till jul och ska sova här hemma, så jag får massor av tid att skämma bort de "små". Samuel är dessutom känd för sin goda omelett, så den har jag tänkt att han ska få bjuda sin gamla svärmor på under dessa dagar. :-). Längtar efter dem som 17.



Festar-tarmen börjar vakna till liv. Sist jag festade var 28 augusti, då Emmas hade sin 30årsfest, The white party.
Det är nog mitt längsta uppehåll sen kanske 14, 15 års åldern. Hahaha. Jaja, förhoppningsvis har jag en inplanerad juldagsfest på Varda, bara det finns biljetter kvar.

I morgon så är det vägningsdags inför Turklandstävlingen, familjen ska sms mig sin nya vikt. Håller tummarna för att vi inte gått upp vikt. :-)

유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유 유





... -Can't do it?-

That's because they're humans too and we are all the same. Copy and paste this as your status if you support gays, bisexuals, pansexuals, transexuals, and lesbians. ♥

Igår var jag igång hela dagen samt var på föreläsning på kvällen. Det resulterade i att jag var helt sänkt idag, suck.
Jag sover alltid med fönstret öppet, året om men vaknade i natt vid 2-tiden och frös som 17.  Förutom att jag tappar i vikt har jag dessutom struma, det gör att jag har svårt att hålla kroppstemperaturen ibland. Jag blev tvungen att sätta på mig raggsockor å en pyjamas, ha en extra filt uppe på täcket och stänga fönstret. Men det gick banne mig inte att få nån värme i kroppen. Hämtade ett stort duntäcke och en elektrisk värmefilt men blev  liggandes i flera timmar innan kroppen lyckades slappna av tillräckligt mycket för att kunna somna.
Så idag har jag haft träningsvärk i varenda muskel och varit helt slut, så jag har sovit å sovit å sovit å sovit. Riktigt trist.

Men i morgon hoppas jag kunna ta mig till jobbet och arbeta några timmar, som jag har längtat efter mina kära kollegor!

Nu ska jag laga lax, stuvad spenat och hårdkokta ägg, mums.

Ha det!

Jag vill snusa, äta godis, dricka öl, äta en pizza och så mycket mer. Operationen har gjort det fysiskt omöjligt för mig att göra alla dessa saker men frågan är hur det är tänkt att jag ska komma över mitt beteende och förhållningsätt till mat och dryck som jag haft i alla år?!

Är extremt nyfiken på att veta hur landstinget tänker?

Hur många alkoholister skickar man hem med enbart antabus och säger, varsågod, nu får du sköta dig själv. Eller hur många anorektiker får dropp för att överleva och sen bli hemskickade? Missbruket är det samma det är bara olika sätt att uttrycka sin ångest eller vad det nu är.

Jag har mer tur än de flesta, jag är enormt intresserad av personlig utveckling och mental inställning vilket gör att jag arbetat med mig själv och mitt förhållande till mat under det senaste året. Dock har även solen fläckar och vissa dagar är det svårare än andra dagar. Med min kunskap & stöd från vänner och familj kommer jag att lyckas men jag vet att alla har tyvärr inte lika förspänt som jag. 


Framförallt känner jag att landstinget gör fel som inte ger mer stöd i form av samtal efter en sån här stor operation. Kan det vara pga detta som göra att väldigt många faktiskt återigen blir överviktiga efter några år efter operationen eller byter sitt matmissbruk mot ett nytt ex alkoholmissbruk? De kan göra ett fysiskt ingrepp på min magsäck men vad gör jag åt mitt missbruk?

Vill återigen betona att jag anser att GBP-operation inte är någon quick fix, det är en livsresa där man som opererad måste göra många och svåra val, det är en lång resa, där du själv måste göra massa livsförändringar för ett längre och hälsosammare liv.

Lev väl och var rädda om varandra.

Undrar hur det går för min kära familj med vår gemensamma viktminskning. Längtar till på torsdag när vi ska väga oss igen, tanken är att vi då ska ha gått ner 78kg/12veckor alltstå 6,5kg tillsammans.

Vill passa på och berätta om min syster som skapar unika smycken, passa på och lägg er beställning i god tid innan jul till era nära och kära, checka in  http://smyckenby.me/

Efter min tripp i fredags på Tabazco så kan man lätt tro att jag hade en riktigt karatefylla, för jag var helt död hela lördagen och låg mestadels bara i soffan  och glodde på tv.  Skulle ha städat och tvättat men det blev inte gjort. Skönt att vägra ibland också. Hahaha. Gjorde visserligen en väldigt god höstgryta med massa rotfrukter och nötkött.

Söndagen började jag med en långpromenad i det fantastiska vädret. Har testat mina gå-stavar och det är riktigt stor skillnad att gå med dem, det känns i armarna direkt samt att jag måste öka farten för att få in takten med armar, ben och stavar. Behöver jag säga att jag har kordinationsproblem. :-)
Eftermiddagen spenderade jag med min kompis Cecilia. Vi åkte ut till Erikslundsshopping Center och som den shopoholic jag är, så hittade jag självklart en massa att handla. Haha. Sen åkte vi hem till mig och lagade mat, kyckling, paprika, sockerärtor och sås med nya favoriten blomkålsris. Sen löste vi världsproblem resten av tiden, precis som vanligt.

Har börjat kolla på en serie som heter 4400, den är 39timmar lång, så jag har några timmar framför projjen att slå ihjäl.

Min pappa har varit förkyld i fyra veckor och idag tvingade jag honom att ringa läkare, tack å lov fick han komma omgående, då det är mindre än ett år sen han hade lunginflammation. Är glad när sjukvården tar de äldre på allvar. Ska ansöka om att bli godman åt min pappa nu för att han börjar bli lite snurrig, vilket är att förvänta i den åldern.

I kväll har jag jag och Susanna varit på Hässlo Spa och lyssnat på en föreläsning om mindfulness, är jätteintresserad av ämnet och hur man kan använda det vid viktminskning. Ska börja läsa lite mer kring detta. Det var mitt första besök på Hässlo Spa enormt rogivande och jag hoppas få till ett besök till om inte allt för lång tid. Mådde bra i själen innan för väggarna där.

Ha det bäst.

Igår var det all time high här på bloggen, shit vad kul och tack alla ni som läser.
Jättekul dessutom med alla kommentarer.

Idag har det varit en händelserik dag. Full fart från morgon till kväll, underbart.

Dagen började med att jag fick ett blombud från Jorunn i Norge. Hon och jag är sysslingar och har stått varandra nära i många herrans år, trots att jag är fem år äldre. Tusen tack, Jorunn!



Vid 11-tiden åkte jag i väg till Erikslund och handlade. Dels skulle jag till Apoteket och köpa tejp till mina ärr, de ska tydligen tejpas i 4 veckor efter borttagandet av stygnen, så blir ärren finare. Sen gick jag in till sportaffären och köpte mig ett par gå-stavar. Det trodde jag aldrig skulle hända om jag ska vara helt ärlig, är glad över att det är mörkt ute. :-). Köpte även ett par till min pappa i farsdagspresent.

Sen gick jag till Chilli och hittade en hög kandelaber som jag har varit på jakt efter i ett par år nu! Och äntligen hade de fått hem en sån, den är skitsnygg och den är jag värd efter att ha tappat mer än 10kg!



Därefter blev det in på ICA Maxi och helt ärligt kan jag säga att det tar tid att handla numera, varenda pryl som läggs i vagnen kollas igenom noga. Blev jätteglad som hittade den här pastan och som innehåller 62g protein och 13g kolhydrader i jämförelse med vanlig pasta där det oftast är tvärtom. Återkommer senare om hur de smakar, för det har jag ingen aning om.



Väl hemma så fick jag lov att vila en stund innan jag begav mig till jobbet för att träffa mina underbara kollegor vid 15-tiden. Shit vad jag har saknat dem, tyvärr så hade Sara hunnit gå till sitt tåg men de andra glada jobbarkompisarna fick jag se i allafall. Ska försöka börja jobba lite smått i mitten på nästa vecka.

Gick till Åhléns och handlade lite rengöring till mitt ansikte, är fortfarande oerhört torr i hyn. Så jag hoppas att det här kommer att hjälpa.

Sen gick Tobbe & jag till Tabban på AW. Vi åt Tacos och jag drack vatten (!) och Tobbe öl, såklart! Andreas (Josefins farbror) jobbade i dag så jag fick snacka en snabbis även med honom. Gabbe kom efter nån timme och även Susanna när hon slutade jobbet. Det blev så många timmar där, så jag blev tvungen att äta en vända tacos till, hahaha. Dock hoppas jag att det är första och sista gången som jag enbart dricker vatten på Tabban. Trodde viserligen att längtan efter öl skulle vara större än den är, så där är jag glatt överraskad. Men att dricka vatten på krogen, hallå?! :-). Nästa gång kommer jag nog dricka Pepsi Max eller nåt. Haha

Nu ska jag byta om och sätta på mig bekvämare kläder och sköna skor, ta med mig mina nya gå-stavar och sen bege mig på en kvällspromenad, därefter blir det sova för min del.

Ha det bäst.

Okidoki, idag är det torsdag och därmed min vägningsdag och äntligen gott folk spräckte jag den magiska gränsen på -10, vågen stannade på -10,7kg och jag är happy!!! Jag lagar ju även mat till min pappa varje dag samt gömmer hans daim m.m och ser till att han äter minst 6st mål per dag. Så nu när jag äter nyttigare så får han en viktnedgång på köpet. Han har på denna vecka gått ner 0,7kg.

Idag har jag varit och klippt mig hos Sarah. Är tyvärr grymt dålig på att behandla mitt hår på rätt sätt, så idag åkte det mesta av, ca 30cm.



Ganska så skaplig hög med hår som inte finns kvar på skallen längre. :-), bra träning inför min superkorta frisyr så småningom.



Och resultatet.......ta da




Övrigt idag så har jag jagat in siffror från min kära familj och vår Turklandstävling.
På denna första invägning ligger vi totalt på 585,2 kg ihop och målet är att gå ner 78kg tom 9 februari 2012, alltså under 12veckor. Så nu är det dags att vi alla vässar till oss så vi får bo på ett fem stjärnigt hotell. :-) Fast visst vore det jävligt ballt och klara 86kg, så vi hamnar under 500kg.

Idag åkte Laban till sin husse, vi har delad vårdnad om Laban och det blir alltid så himla tyst i huset när han åker dit. Saknar det tassade ljudet av att han springer omkring här hemma och den blöta nosen som pockar på uppmärksamhet. Men jag får tillbaka honom nästa torsdag, längtar redan. Dessutom måste jag tvinga mig själv fortsätta gå mina promenader, det är ju så mycket lättare när jag har min hund här hemma.

I kväll kollade jag på Robinson finalen, är överlycklig över att Mats vann. Jag har hållit på honom från första början och äntligen fick vi se en värdig vinnare.

Josefin ringde idag igen. Hon har börjat umgås med en tjej som skulle åka å äta middag hemma hos sin mamma i kväll. Då ringde lillskruttan till mig och sa att hon saknade mig.
Vet du vad hjärtat? Jag saknar dig också, massvis, varje dag! Skönt att vi har varandra! Kraaaam!

Ha det bäst allesammans.

Igår var jag riktigt seg, tror att allt åkande på olika lasarett/familjeläkare och dyligt gjorde att jag behövde vila hela dagen igår.

Men idag har jag dock varit mer allert. For iväg till Renée och checkade in massa av hennes kläder som hon ska sälja. Jag köpte 2st poncho och en skinnkappa, den var dock i storlek 44, så den får vänta en liten stund. :-)
Nu var jag så pass förutseende att jag hade med mig en köttbit, en pannbiff och ett bröd som jag fått av Susanna.
Det gjorde att jag kunde vara kvar och skvallra en liten stund längre. Men sen var det hem och vila igen.
Susanna - Brödet var sjukt gott, både Renée och jag vill ha receptet. :-)

Efter min vilopaus var det återigen dags för ett familjekalas. Min systerson Adde fyllde år förra veckan men vi alla har haft fullt upp och de har dessutom flyttat in i sin nya lägenhet 1november, så idag passade det ypperligt. Det var supertrevligt och träffa alla igen, smakade lite grann på vissa kakor och gav dem vidare till min systerson Jonte som är smal, ung och växer fortfarande, så han fick i sig lite extra.

För 2år sen firande min syster och svåger 10årig bröllopsdag, det firade vi med att åka till Turkland allihop. Vi hade en underbar vecka tillsammans och nästa år vill vi göra det igen och denna gång blir vi 11 personer som åker. Då de flesta av oss är kraftigt överviktiga så har vi satt upp ett mål för oss som är tjockisar. Det är jag, Lisa, Johnny, Adde, Freddan och Sarah. Vi sex ska för att få bo på ett 5 stjärnigt hotell gå ner 78kg tillsammans fram tom 9 februari 2012. Gör vi 80% av 78kg (62,4kg) så blir det ett 4 stjärnigt hotell och ett 3 stjärnigt vid 50% (39kg).
Jonte väger 76kg så det är en Jonte + 2kg som ska bort. :-)

Alla kommer att sms:a mig sin viktnedgång varje torsdag med start from i morgon. Jonte har helt andra mål som han och jag skrivit avtal och som han signat idag, det handlar om att hjälpa till hemma och skolgrejer.

I morgon ska jag ringa kirurgavdelningen och höra när jag kan börja träna för vi alla vill nå vårat mål på 78kg och vi har bestämt att vi tjejer ska haka på Lisas tantgympa, (som hon kallar det) och grabbarna ska ut och springa. Detta ska göras varje tisdag och söndag. Det här kommer bli hur kul som helst.

Idag har jag även bytt tejpen själv på mina små ärr även de i naveln.....är så stolt över mig själv.

Men nu blir det en halvtimmes promenad och i morgon är det vägningsdags. Tjohoo!

Okej, då var det dags för dagen som jag ratat. Stygn och/eller clips ska tas bort från min mage och navel. Urk!

Har självklart sovit oroligt, bara tanken över vad som ska hända får mig att kallsvettas. Åker till C-las, har pappa med mig för jag utgår ifrån att jag kommer bli hysterisk och behöver nån som kan köra hem mig efteråt. Väskan är full med smink, då jag även utgår ifrån att jag kommer tjura som en stucken gris. Det krävs en hel del vilja för att ta mig dit med gott humör. Har med mig kallelsen och ger den med ett leende till tjejen i receptionen. Får då reda på att jag ska åka till min familjeläkare och inte till dem. Frågar henne vart det står någonstans på lappen och får ett riktigt grinigt svar tillbaka. Suck. 
Nu vill jag åka hem, pappa säger åt mig att vi ska åka direkt till familjeläkarna och jag börjar känna mig som 5år. Läppen börjar darra och tårarna kommer. Men skit samma, vi drar dit på en gång. Pratar på i bilen för att hålla uppe mitt goda humör, så att jag överhuvudtaget fixar att gå in dit.
Väl framme tränger jag mig  i kön, orkar tyvärr inte ta nån nrlapp för att sen sitta och vänta på min tur. Idag fixar jag helt enkelt inte det. Känner mig på helspänn, som en pilbåge just nu. Kliver in och pratar med tjejen i receptionen direkt och visar återigen min kallelse. Jaha, säger hon, vilken tid har du bokat? Omg, ska man boka tid?! Skulle tro att jag börjar se panikslagen ut, för hon är vänlig nog att ge mig en tid redan kl 14.30 idag.

Ut i bilen igen och nu vet jag banne mig inte vart jag ska göra av all uppdämd energi som jag har behövt för att ta bort de här jädrans stygnen. Vet bara att det måste ut på nåt sätt. Hade jag inte varit opererad så kan jag lova att jag ätit nåt! Ny känsla och erfarenhet att nu efter operationen så går det inte att äta. Det blir shopping!!!! Åkte och köpte nya läderstövlar och massa nya kläder. Asroligt och asskönt!

Hem och äter lunch och går ut med Laban. Sen var jag supertrött och fick vila en stund. Vid 14-tiden ringer de från familjeläkarna och ber mig komma omedelbart pga att de ska ge influensaspruta idag kl 15 och därför behöver vara klar med mig innan dess. Ok, sätter mig i bilen, paniken kommer smygande lite smått, kommer in till sjuksköterskan ganska så snabbt. Mumlar fram att jag är livrädd och hon meddelar att det är inte hon. Vilken himla tur att jag träffade just henne idag, hon påminde om en rysk kulstöterska, hon var stenhård! Hahahaha. Inget mesande här inte, full fart och vips så var allt klart! :-) Alla sår såg bra ut utom ett, där glipande det. Jag hade både stygn och clips men det gick jättebra.

Åkte hem och la mig och vilade igen, helt slut.

Vid 18-tiden åkte jag och hämtade Susanna och Tobbe. Vi gick på Cecilias bokrelease, det var jättetrevligt. Många kända ansikten och äntligen ett signerat ex av hennes bok!



Finns att beställa på http://www.opportun.se/.
Själv fick jag äran att korrekturläsa boken men det ska bli spännande att läsa boken i sin helhet. Grattis Cecilia!

Jag och Susanna åkte hem till mig och tittade på "mitt feta syrianska bröllop".

Men nu är jag riktigt, riktigt trött efter en händelserik dag.

Hämtade ut ett par strumpbyxor i helgen. Beställde massa kläder i augusti, dessa snygga, ljusgrå strumpbyxor var så klart restade men behagade anlända nu, flera månader senare än det första paketet.
Jag tycker kläder och mode är himla kul. Dock är det svårt att vara kraftigt överviktigt och ha det intresset, då det oftast handlar om att komma in nåt plagg snarare än att hitta något plagg som man faktiskt tycker är supersnyggt. Trist, ja men så ser verkligheten ut. Bor man som jag även i Vässan (Västerås), så är utbudet av affären väldigt begränsat, Lindex, HM, KappAhl och Åhléns, thats it. Extremt tragiskt. Så då finns det nåt så magiskt som butiker på nätet, tack och lov.

Men döm om min förvåning när jag packade upp dessa efterlängtade strumbyxor, de går från golvet till hakan på mig och jag är 174cm lång. Hur kommer det sig att de som skapar modet åt tjockisar tror att bara för att vi är bredare än genomsnittet så ska det också innebära att vi är 3 meter långa, eller?!

Hahaha, vilka klåpare! Behöver jag tala om att det blir retur på dessa. :-)

Nåväl, i lördags em kom Peter och hämtade mig. Vi gjorde inget särskilt utan bara umgicks. På kvällen kollade vi på "Så mycket bättre", denna gång höll jag mig vaken hela programmet.

På söndagen så gick jag ut och promenarade med Tobbe, det var skönt att se honom på benen igen efter hans sjukdom. Vi gick hem till mig och satt å surrade om våra sjukhusvistelser m.m.

Fick ett sms  av Josefins pojkvän Samuel där det stod att jag skulle ringa min dotter för att hon saknar mig. Åh, så gulligt. Vi pratade i över en timme, alldeles, alldeles underbart!

På kvällen lagade jag lammstek, alltså shit vad gott det är. Är så glad att jag kan äta vanlig mat igen och att jag blir piggare för varje dag som går. Känns helt fantastiskt.



Som vanligt blev min portion alldeles för stor men som tur är säger kroppen ifrån numera. :-)



Tror jag hade min första dumping i helgen, kändes himla märkligt och jag blev av med den genom att gå ut och promenera. Det verkar vara min grej nu mera, är ute minst 3-4 gånger per dag. :-)

Har pratat i telefonen med massa vänner hela helgen, är så glad och tacksam över att ni finns.

I morgon ska jag ta bort stygnen och jag är sjukt nervös då jag har en galen navelfobi. Slutar väl med att jag hamnar på psykakuten i morgon. Eller förresten det går ju inte, i morgon ska jag på Cecilias bokrelease. Det ska bli spännande.

Idag har jag fått en hel del uträttat, himla skönt.

Var och handlade en massa god mat, laxkotletter, lammsstek, makrill, köttben m.m

Åkte direkt ut till gravarna på Badelunda. Mauri, Josefins biologiska pappa fick hjärntumör när Josefin var 8veckor och han dog när hon var 3år och sen min älskade mamma, dog av Kol för 10år sen. Båda saknade i massor. Kändes skönt att få tända ljus hos dem idag, så länge vi fortsätter minnas, så finns de kvar hos oss, iallafall lite grann.

Väl hemma så kom mina kära systersöner Adde & Freddan en snabbis, kul å få snacka med dem lite grann också.

Till kvällsmat lagade jag laxkotlett, blomkålsris, kokta morötter och en kall sås med röd rom. Det blev supergott!
Tog en halv laxkotlett men även det var för mycket, fick i mig 1/4 av en laxkotlett. Det svåra är att göra dessa portioner, så små. Tycker att jag lägger upp lite men varje gång visar det sig bli alldeles för mycket. Får lov att åka iväg i helgen och inhandla pyttesmå matlådor. Då en laxkotlett räcker till 4 portioner, hahahaha. Det är ju larvigt när man tänker på det.



Mina stygn har börjat klia, vilket jag tror är någonting positivt. Sen har jag kunnat sova på sidan i natt, vilket var fantastiskt skönt. Efter att legat på rygg en i 9dagar, jag sover nämligen alltid på magen och det går inte än så länge.

Har varit ute en hel del med Laban idag, vädret är så himla milt. Om man jämför med förra året, så hade vi ju snö den här tiden.
Jag är mindre trött idag, har bara behövt fått lägga mig och vila en gång på fm och en gång på em. Så jag blir starkare och starkar för varje dag som går., UNDERBART!

Jag är alldeles överväldigad av all respons inför, under och efter min operation.

Har fått så mycket stöd på fejjan, massor av mail och sms med uppmuntrande & peppande ord.

Blommor, presenter och telefonsamtal avlöser varandra i mängder.

Är så oerhört tacksam för allt och vet inte riktigt hur jag ska kunna åtgärda detta i framtiden.

Tack alla underbara människor som finns i min omgivning ert stöd är oersättligt.

Kram till er alla!

Igår kväll kom söta Susanna hit, det var jättemysigt att träffas och kunna sitta och snacka ett par timmar. Börjar bli måttligt trött på mitt egna sällskap.

Susanna är förutom en vän även en personal shopper med andra ord kalasduktigt på allt som heter mode. Längtar tills jag få gå ett par vänder med henne i butiker och fixa en ny garderob till mig. Wiiiieeeee!
Kolla in hennes hemsida http://www.susannaviljamaa.se/

Utöver ett brinnande intresse för mode är Susanna dessutom väldigt intresserad av matlagning. Så hon hade med sig ett bröd som hon bakat som jag ska kunna äta nu efter operationen, gjort på ägg, keso och nåt mer. :-)



Inte nog det så fick jag även två paket av Susanna & Tobbe. En present för min hud som beter sig så himla märkligt just nu. Så nu längtar jag tills styngen ska tas bort och alla sår är läkta för nu vill jag skrubba mig, ska bli så himla skönt!!



Sist men inte minst fick jag en tavla som de skapat. En tavla full med massa ord som symboliserar vem jag är, enligt dem. Den här tavlan ska få sitta på ett ställe så att jag ser den varje dag och inte tappar bort mig själv nu när vikten kommer rasa. Det är allt för vanligt, tyvärr.



Snacka om att jag blir bortskämd just nu! Tusen tack snälla Susanna & Tobbe.

Kraaaam!

P.S När ska vi ha vår Turkiska Afton? :-) D.S

Väger mig alltid på torsdagar och idag är det den 4:e veckan och vågen står på -9,9kg!!!
Det är jag verkligen sjukt nöjd med.

I morse fick jag äntligen hem min hund Laban, så vi har varit ute och gått en massa småpromenader på ca 20-25minuter idag. Underbart väder för att vandra och ha lite eftertanke.

Har upptäckt att Oprah går kl 13.05, varje dag. Hennes program har jag inte sett sen Josefin föddes och jag var mammaledig, hahaha, typ 19år sen. Vilken fantastisk kvinna.

Är ovan i att vara så icke produktiv, det gör mig rastlös nu när jag känner att livsandarna börjar komma tillbaka. Därav många promenader och idag har jag faktiskt gjort egna pannbiffar för första gången på 24år. Jag och Josefins pappa Mauri testade göra pannbiffar när jag var 17år. Efter tre satser och ingen av pannbiffarna höll ihop så lovade jag mig själv att aldrig mer göra några, det finns dem runt omkring mig som är jätteduktiga på det och de får jättegärna bjuda mig på pannbiffar. :-) Men idag var det dags, var så grymt sugen på någonting annat än soppa och fisk och som har lite smak.




Åt två delikatess potatisar, två små moröttbitar, en liten pannbiff och sås. Det blev en alldeles för stor portion, fick i mig hälften, resten fick Laban till hans stora glädje.




Nu när jag vet att en pannbiff är för mycket så har jag fryst in dem styckvis. Hahaha




Fick idag mail med bilder från Mickes Oktoberfest, en fest jag velat gå på i flera år. Denna fest missade jag i år pga operationen, så nu håller jag tummarna för en lika galen fest nästa år och att jag blir bjuden så klart. :-)

Har fått en fantastiskt fint sms av Sara i kväll, tack så hemskt mycket. Kraaaaam!

Har haft Susanna här på besök idag men det får jag berätta mer om i morgon. För nu börjar mina två blå bli riktigt trötta, så det är dags för mig att krypa till kojs.

Godnatt alla.

Har fått en del frågor angående min GBP-operation, vilket är superduper kul!

Fråga
Vad heter sopporna, vad kostar de och hur mycket kalorier innehåller de?

Svar
De heter Modifast och jag köper dem på modifast.se. På Apoteket kostar de 145kr för två dagar medans på hemsidan finns det fler smaker att välja mellan samt att de endast kostar 104kr för två dagar. Jag åt 4st påsar per dag och det blev ca 800kcal per dag i 3 veckor. Sen åt och drack jag massor av buljong och vatten. Min favvo var vanlijpuddingen, den blev min räddning.


Fråga
Får man sopporna på recept?

Svar
Nej, det får man bekosta själv.


Fråga
Varför vill läkarna att man ska gå på soppdiet?

Svar
För att få bort så mycket fett som möjligt från de inre organen. Operationen görs med titthåll å utan fett på organen, så hittar kirurgen lättare fram till magsäcken å slipper göra en öppen bukoperation. Vilket är en mycket större operation.


Fråga
Vilken operation har du gjort? Vet att det finns olika typer.

Svar
Det finns olika operationer. Inom landstinget gör man Gastric bypass, den som jag har gjort samt en som är mycket större. Men den utförs bara i Uppsala och det är på riktigt överviktiga männsiskor, de med över 50 i BMI.
På GBP så får man behålla en liten magsäck som får rymmer ca 2 msk föda, den större delen av magsäcken klipps bort.
Sen finns det en enklare variant som idag bara görs på privatkliniker, den heter nåt med Sleeve eller nåt. Där får man behålla mycket större del av magsäcken och ska därför vara mer skonsam mot kroppen, då man lättare kan tillgodo se sig näring och vitaminer med en större magsäck.



Fråga
Rökte du innan?

Svar
Jag slutade röka för ca 6år sen men har snusat i 15år. På mitt inskrivningsbesök på lasarettet fick jag reda på att jag måste vara nikotinfri. (Det är olika krav beroende på vilket landsting man tillhör.)Jag hade fått en op-tid som man nu flyttade framåt pga detta. Såren som blir i magen läker sämre om man snusar eller röker. Efter informationen den dagen, slutade jag snusa och har varit nikotinfri sedan dess utan något återfall.


Fråga
Tar det lång tid innan man blir godkänd för operation?

Svar
I mitt fall har det gjort det. Dels väger jag för lite, kravet är 35 i BMI om du har följdsjukdomar pga av övervikt annars 40. (Beroende på vilket landsting man tillhör) Så jag har blivit nekad men skam den som ger sig, till slut blev jag godkänd.


Fråga
Varför äter du så mycket smärtstillande?

Svar
Oj, den här operationen gör ont. Det är en stor operation med 5st titthåll. Dessutom så har jag kräkts och mått illa från det att jag vaknade upp efter operationen, så mina sår i magen har fått jobba extra hårt. Att snabbt sätta sig upp i sängen krävs mycket magmuskler att sen kräkas krävs också mycket magmuskler. Och dessa musklera har jag precis opererat. ´


Jättekul att få frågor och jag svarar mer än gärna. Svaren är baserade på mina upplevelser, hur jag känner och hur det är inom landstinget i Västmanland.

Har varit lite tröttare idag men mest känt mig trött i kroppen, tror det beror på den långa promenaden igår, så idag fick det bli en betydligt kortare promenix.

Åt två små potatisar med tre fiskbullar i hummersås idag, det var kalasgott och jag blev asmätt. Hahaha



Det jag har märkt är att jag måste rapa redan efter första tuggan annars så blir det fullt. Himla dåligt bordskick, I know, så jag får be er jag kommer att dinera med i framtiden om ursäkt redan nu. :-)

Idag har jag badat, tonat håret, målat naglarna och pratat med några vänner, så nu tycker jag livet känns lite roligare.


På kvällen kom syster yster och gav mig sista....



Urk!

Vi tittade även på Uppdrag Granskning och jag blir så jävla förbannad över vad dessa oskyldiga föräldrar blir utsatta för. När det varenda år finns barn som far illa och som socialstyrelsen och andra instanser mycket väl vet om men ändå inte ingriper. Hur sjukt får det bli? Tack och lov att föräldrarna i programmet hade vänner, grannar och familj som tidigt insåg att det inte fanns någon som helst sanning i anklagelserna. Förstå vilka konsekvenser detta kunnat få. Sen när domen faller och båda föräldrarna anses helt oskyldiga så får de ändå inte tillbaka sina barn. Nej usch vad hemskt.
Skönt att avsluta kvällens tv-tittande med Berg flyttar in.

Nu blir det bingen........i morgon bitti ska det vägas!!

Lyssna på svensk schlager ett par timmar varje dag!!! Hur kunde jag missa den punkten?! Blir ju hur glad som helst av den musiken. :-)

Steg

1. Ät bara god mat som jag gillar. (Behöver energin så min kropp kan läka.)
2. Prata med mina vänner. (För varje dag blir jag starkare å då kommer jag orka lyfta luren till er)
3. Promenera. (Älskar verkligen hösten och dess färger)
4. Se till att alltid ha fräscha snittblommor hemma. 
5. Bada. (Jag vet, det får bli 10cm vatten i badkaret så länge stygnen är kvar, men det är ändå ett bad) 
6. Lisa. (Har varit skönt att få träffa storasyster de här dagarna, ska försöka övertala henne till 1 gång/vecka.
7. Tona håret. (I med massa röd färg, det blir jag glad av. )
8. Sola solarium (vilket jag måste vänta med till stygnen är borta pga infektionsrisken) Shit, shit shit
9. Smörja in mig med den härliga lotion jag fick av Lisa. (Min hud är torr som fnöske numera)
10. Få hem Laban. (Min älskade hund som kommer i morgonbitti kl 6.30, världens gladaste hund)
11. Måla naglarna. (Har alltid färg på naglarna men var tvungen att ta bort det inför op och sen har jag inte orkat)
12. Plocka ögonbryna och färga dem. (Gillar inte när det ser ut som om gud kastat stråna i pannan på mig.) Haha
13. Boka in nåt Lattjo Lajban. (så jag har nåt riktigt kul att se fram emot)
14. Toppa håret. (Herre gud vad det är slitet just nu.) (Blinkar lite åt Sarah och hoppas vi kan ses snart) :-)

Finns som sagt mycket kul att göra för att hjälpa sig själv till att må lite bättre.
Jag har bara valt sånt som jag kan göra här hemma då jag fortfarande sover himla mycket. Men nu ska jag iallafall gå å slänga i lite färg i håret. :-)

Vi hörs

Nu har det som sagt gått en vecka sen min operation. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den.

Hade jag vetat om hur svårt och jobbigt det faktiskt är att genomföra den här operationen så vette 17 om jag hade gjort den.

Den här veckan har varit den värsta veckan i hela mitt liv, har aldrig någonsin mått så dåligt. Näringsbristen, mentalt och fysiskt har jag varit helt utslagen. Det har varit en hemsk känsla.

Tack och lov har jag haft några fantastiska själar som sett till att jag fått i mig vätska och alla mediciner. Stort tack till Peter, Pappa och älskade syster Lisa.

Operationen är ingen quick fix utan ett verktyg till att nå en hälsosam vikt och ett längre liv. Av de jag känner som gjort operationen har flertalet gått upp i vikt igen, efter nåt år. Jag tror att som GBP-opererad måste du jobba lika mycket som alla andra med ditt beteende och förhållningssätt till mat/dryck/motion om du vill gå ner i vikt. Operationen i sig gör tyvärr inte hela jobbet men är som sagt ett bra verktyg, då dumpingen gör att du mår riktigt, riktigt  dåligt om du äter för sött eller för fett.
Jag frågade på lasarettet innan jag blev utskriven om de kunde rekommendera någon terapi för överviktiga, de kunde de inte, vilket jag tycker är synd. Kombinationen av dessa, operation samt terapi tror jag är nyckeln till att få bukt på problematiken.
Men som min vän Peter sa, det finns fler kirurger än terapauter, så därför opererar man många och sen får folk klara sig själva. Ska bli intressant och se statistik om så där en 10-15år, hur det gått för alla. Det man redan idag kan se är att många efter sin operationen vänder sitt matmissbruk till ett nytt missbruk, t.ex sex- alkohol- eller spelmissbruk, då det efter operationen är fysiskt omöjligt att längre ägna sig åt matmissbruk. Beteendet är alltså inte bearbetat. Själv så kommer jag nog leta reda på nån stackars terapaut, som ska få coacha mig åt rätt håll.

Jag hoppas kunna se tillbaka om 6 månader och känna att jag gjorde rätt val och att operationen är det bästa som hänt mig.

Snart ska jag fortsätta ta fram fler steg som gör att jag mår bättre men först måste jag vila lite.

Helt plötsligt ringer det på dörren och jag har fått blommor. En jättevacker höstbukett av fina Evelina. Kram på dig, gjorde gott i min själ.

Idag har jag fått ett sms från min dotter, hon kommer till Sverige den 22/12 och blir kvar i nästan en vecka, åh jag längtar!!! Bättre start på den här dagen finns inte!

Har sovit oroligt i natt, hade svårt att somna vilket jag skulle tro är ett bra tecken, då jag alltid har sömnproblem i normalt tillstånd.

Har därmed ägnat natten till att tänka mig mer glad och funderat på vad jag kan göra för att uppnå positiv energi som jag vet att jag behöver för att kunna bli piggare.

Steg 1, ät bara mat som jag gillar. Det resulterade i att min pappa burit in en massa god mat i mitt kök. Tusen tack, bästa pappa!

Min meny idag
Frukost – Naturell yoghurt med mixade frysta hallon
Mellanmål – Ett löskokt ägg och fem räkor. (orkade bara äta två, till katternas glädje)
Lunch – En delikatess potatis och tre fiskbullar med sås
Mellanmål – En halv mosad banan
Middag – Omelett fylld med lite nyckelhålsmärkt skinka och ost. (Orkade en fjärdedel)
Mellanmål – Mosade hallon och blåbär
Under dagen har jag druckit 1,5 liter Ramlösa men använt en sked för att få bort kolsyran.

Steg 2.
Har äntligen pratat med några vänner och det har varit jättemycket värt idag. Tack för att ni finns!

Steg 3
På kvällen provade jag att gå min vanliga kvällspromenad som tar ca 30 minuter och det gick också himla bra, tog bara lite längre tid, ca 46 minuter. Men jag klarade hela sträckan i alla fall.

Syster Yster har varit här för att ge mig min dagliga spruta och nu är jag superduper trött och ska gå och lägga mig efter denna härliga dag.

Kl 08.00  Frukost + Pantoprazol (tas i 14veckor efter operation) + Behepan & Apoteket kvinna (tas livet ut)

Kl 10.00  Mellanmål + smärtstillande & Levaxin (mot min struma som tas livet ut)

Kl 12.00  Lunch

Kl 14.30  Mellanmål

Kl 16.00  Smärtstillande

Kl 17.00  Middag

Kl 19.30  Mellanmål

Kl 20.00  Fragminspruta (tas 8dagar efter operation)

Kl 22.00  Smärtstillande

Kl 04.00  Smärtstillande

Däremellan försöker jag dricka vätska i den mån det går. Sen så sover jag mellan varje matpass, då jag inte lyckats få i mig/behålla det jag ätit så är jag lite vek pga det.

Denna dag har varit en skitdag. Jag utmattad både fysiskt och mentalt. Det har snart gått en månad sen jag ätit "riktig" mat alla mina reserver är borta för länge sen och jag mår illa av precis alla lukter av soppa.

Har beslutat mig för att sluta med de starka smärtstillande, jag tror de gör att jag kräks. Har riktigt ont i magen då mina magmuskler inte har fått läkas som de ska då jag kräkts från det jag vaknade upp ur narkosen. Att kräkas innebär att man inte sätter sig upp ur sängen enligt alla föreskrifter efter en sån här operation, vilket så klart inte är så bra. Att dessutom kräkas påfrestar ännu mer på såren, då man tar i med hela magen. Vilket fall som helst så har jag hellre ont än att jag mår illa. För nu har jag inte fått i mig nåt att äta heller och den energin vet jag att jag behöver för att bli pigg och ta mig tillbaka igen.

Jag längtar efter mina jobbarkompisar som ger mig så mycket energi på dagarna och saknar mina vänner och familj som jag har så mycket utbyte av men just nu orkar jag ingenting.

Tack alla ni som ringer och sms:ar mig men jag har tyvärr ingen ork just nu.

Har gråtit floder vilket resulterade i vätskebrist.........jag sa ju att det var en skitdag.

Sen ringde min dotter och då skulle jag försöka vara stark för henne och inte visa hur ledsen jag är, det var också skitjobbigt. Men underbart att höra hennes röst för första gången sen operationen. Saknar henne massor.  

På kvällen hjälpte pappa mig att slänga alla äckliga soppor, jag står bara inte ut med doften av dem. Bara tanken på att behöva äta dem, får det att vändas i magen på mig.

Min syster och svåger var här på kvällen. Lisa gav mig sprutan i benet som jag fortfarande inte klarar av ensam. Nu är det bara två dagar kvar med den rackarn.

Har bestämt mig för att dag 7 ska bli den dagen då allt vänder. Om inte annat ska jag jobba med mig mentalt och se till att bli stark och ha positiva tankar.