efterfyrti

När jag kom hem från lasarettet fanns det ett gäng paket från Emma.

Bla den här spargrisen som jag ska stoppa pengar i för varje promenad jag går. Därefter ska jag shoppa kläder eller kanske ett par nya bröst. hahaha.

Tusen tack, Emma!

Jippie, jag får åka hem!

Får meddelandet strax efter kl 9 och då ringer jag efter min pappa som hämtar mig på stört. Asskönt!

Att gå den långa vägen från kirurgen till bilen, tog lååååång tid. Att sen försöka komma in i bilen utan att bryta ihop av smärta var ännu jobbigare. Tack å lov så har pappa en jeep.

Väl hemma så sov jag tills min barndomsvän Peter kom. Han är sjuksköterska och har gjort en GBP för ca 1,5år sen och är vänlig nog att flytta in hos mig under denna helg. Annars så hade det verkligen inte gått.

Han har lagat all mat, sett till att jag fått i mig alla mina mediciner + gett mig sprutan i benet och mycket mera.

Har tyvärr inte varit någe vidare bra sällskap här heller. Men får återkomma i framtiden med nåt kul.

Även Lisa, Johnny, Adde och Freddan har varit här men jag har mestadels sovit. Lyckades tom somna mitt i en diskussion med min syster, sorry. :-)

Nåt jag upptäckt att jag kan äta är naturell yogurt med lite juice i. Nåt som är jätteäckligt var denna, se bild.



Fick reda på att min jobbarkompis Tobbe också varit dålig och behövt uppsöka sjukhus och fått dropp. Dessutom lyckades jag inte få tag på honom mellan mina sömnpauser så jag vände mig till hans bror och fick infon att Tobbe är hemma igen och mår något bättre. Det var glada nyheter. Krya på dig, vännen!

Peter åkte hem till sig i Järlåsa på söndag kväll, tog en timme, sen var jag igång och kräktes igen. Jag blir så himla trött. Men jag sov hela natten lång och det behövde jag.

Läkaren kom förbi och förklarade varför jag har ont.

"Tänk dig att ha blivit knivskuren fem gånger. Nej, förresten, spetsad med spjut fem gånger, det gör ont"

Nähä.....det gör jävligt ont kan jag säga!

Jag har kräkts hela natten fram till klockan fem. Det visar sig att jag tydligen är klenare än de flesta, mår dåligt av narkosen, gasen, medicinen mot illamåendet och morfinet. Jippie eller NOT!

Jag sover mestadels hela tiden, de försöker få i mig lite dryck men det går inte. Ronden kommer och jag blir meddelad att jag inte får åka hem pga att jag inte får i mig tillräckligt med vätska. Min pappa och syster kommer halv ett och hälsar på. Lisa blir kvar lite längre och vi beger oss ut till sällskapsrummet, där somnar jag sittandes. Underbart sällskap med andra ord. Får gottgöra henne någon annan gång.
När Lisa gått sover jag i flera timmar. Börjar nu dessutom att få himla ont i magen. Vilket var en ny känsla då jag inte känt särskilt mycket av operationen innan.

På kvällen sätter de dropp igen då jag inte kan få i mig nåt och jag sover som en stock hela natten. Men nu vill jag hem.

Lämnade mina prover på kemlab och begav mig till operation 2. Där fick jag låsa in mina grejer i ett skåp och sen sitta ner och vänta. Jag känner hur jag börjar bli riktigt nervös, tack och lov sitter det en gammal farbror där som berättar om hela sitt liv för alla oss som sitter och väntar, det har en lugnande inverkan på mig iallafall.
Till slut kommer en lugn och harmonisk narkossjuksköterska och hämtar mig, vi går igenom min hälsodeklaration och om jag hållt min diet, vägning blev det också så klart. Det visar sig att de missat gett mig antibiotika som man tydligen ska ha innan operation. Men den får jag intravenöst i stället, påminner dem om att jag inte tål kåvepenin.

Jag får byta om till fantastiskt sexiga operationskläder och bege mig till ett rum. Nu är jag så nervös så jag är tvungen att kräkas. Tack och lov är den vänliga sjuksköterskan med mig hela tiden. Hon sätter en spruta i handen för dropp och sen går vi in i operationsrummet, där är det fullt med folk. Jag läggs på en brist och spänns fast över benen då operationen utföres halvstående. Narkosläkaren är försenad och då börjar tårarna trilla på mig. Min nya ängel/narkossjuksköterskan torkar mina tårar och pratar lugnande med mig.
En dryg halvtimme senare kommer narkosläkaren och jag sövs och opereras omedelbart.

Jag har opererat mig tidigare och då mått väldigt dåligt av narkosen. Det visade sig att det skulle jag göra även denna gång. Redan på uppvaket kräktes jag och det höll jag på med fram till kl 5 morgonen därpå.

Väl upp på avdelningen så visar det sig att jag ha turen att träffa ytterligare en vänlig själ. Hon hjälper mig med allt känns det som men självklart är allt en töcken. Jag sover, kräks, är uppe och går, sover, kräks är uppe och går....

Klockan blir för mycket för att min syster ska kunna komma men vi pratar iallafall i telefon.

Har sovit mellan kl 3-6 men känner mig förvånansvärt pigg och framförallt himla lugn.

Har precis duschat och ska till och packa väskan för vid 11-tiden är det dags att bege mig mot sjukhuset. Min pappa skjutsar dit mig och operationen är beräknad till kl 13. Jag ska på kemlabb och lämna blodprov precis innan jag går till operation.

Shit vad jag här väntat och längtat efter den här dagen, det är många år nu. Känns underbart att den äntligen är här. Finns så många saker jag ser fram emot

- Få plats i en flygplansstol
- Kunna rida kamel, rida är väl inte sånt stort problem, det är att ta sig upp och ner på kamelen som varit svårt.
- Köpa kläder jag vill ha och inte bara dem jag får plats i
- Orka mera
- Få leva längre
- Slippa leta efter stolar utan armstöd. Tycker det är märkligt att familjeläkarmottagningar alltid har stolar med armstöd.
- Kunna röra mig mer obehindrat
- Slippa att alltid vara tjockast i alla sammanhang

Det finns så mycket saker att skriva, så jag kan hålla på och skriva hur länge som helst.

Vågen stannande iallafall på -8kg på 20dagar och det känns himla bra. De 8kg + 15kg ger en viktminskning på 23kg innan operationen och det är jag mer än nöjd med.

Ops, nu måste jag packa väskan och åka iväg, återkommer efter operationen.

Här är den fantastiskt äckliga drycken som är det sista jag intar innan operationen.    

Det står tom drink på den, de drinkar jag normalt dricker är betydligt godare och brukar serveras i en bar. Hahaha

De flesta GBP-op som jag snackat med säger att kolsyrad läsk är svårt att få i sig efter operationen. Bubblorna tar alldeles för stor plats tydligen. Antar att jag kommer får säga bye bye till öl och champagne. :-)   
Så idag har jag unnat mig en julmust light i förebyggande syfte. Kan meddela att den var supergod.     

För övrigt så har jag varit på mitt andra familjekalas under min diet och där serverades så klart massvis med gott. Men jag höll mig till Ramlösa.    

Nej, nu är det dags för mig att ta med mig hunden på långpromenad.

Så där då, då var jag en rödtott igen. Lika bra att fixa det innan operationen, så slipper jag vara irriterad över att mina hatade ovänner (de små grå hårståna) finns på min skalle. Funderar starkt på att klippa av mig mitt långa hår så småning om. En snygg, ball kort frisyr tror jag faktiskt att det blir. :-)

I fredags träffade jag Evelina, hon kom till jobbet på lunchen och vi gick iväg till Waynes Coffee och fikade. Jag unnande mig en Cola Zero. Som vanligt kul att sitta och surra med henne, hon är alltid full av energi.
På kvällen slappade jag......en tur ner till solariet, badade, kollade på film och sen ut på långpromenad, superskönt.

Igår kom Peter, en barndomsvän som också har gjort GBP, i mars nästa år har det gått två år sen han opererades. Vi åkte iväg till en livsmedelsaffär och skulle handla mat till mig som jag ska ha efter min operation. Shit, det var assvårt att hitta nåt med rätt kolhydrater och rätt protein. Vette sjutton hur jag ska få till det utan Peter. Skulle helst av allt vilja fortsätta med mina dietsoppor direkt efter men det får man inte göra. Suck.

Har fått en massa goda tips av Peter men jag känner mig osäker på hur det kommer att gå med maten men på nåt sätt kommer jag att fixa det.

Tycker för övrigt att helgerna är absolut svårast att klara dieten. Framförallt för att jag inte får i mig tillräkligt med vatten. Igår hade jag för första gången huvudvärk på grund av vätskebrist. Så jag har haft tur egentligen.

Men nu är det få dagar kvar, det är bara att hålla ut.

Igår hörde min dotter av sig och berättade att hon hade feber och var magsjuk. Känns jobbigt att då befinna sig i ett annat land och inte få vara där och pyssla om henne.

Efter jobbet kom bästa Emma hem till mig, vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord. Laban (min hund) verkar tro att han är nån slags pojkvän till Emma, satt/låg/klängde på stackars Emma precis hela tiden som hon var här.

Senare på kvällen blev jag illamående och trodde att jag blivit magsjuk. Kunde ju knappast vara nåt dåligt jag ätit, då jag inte käkat nåt på cirka två veckor. Hahaha.
Fick hoppa över sista soppan och la mig tidigt.

I morse när jag vaknade mådde jag toppen igen. Tror jag sympati-mådde-dåligt med min dotter. Skulle inte förvåna mig ett dugg. :-). Kommer ihåg när min storasyster skulle föda sin första son, vår mamma gick hemma med värkar ända tills allt var klart. Sjukt starka band man har till sina barn.

Idag har det gått himla bra med sopporna. Alldeles strax kommer Adde och Sarah hit. Adde går också på diet och han har köpt chokladpudding som vi ska prova. Sen ska Sarah färga mitt hår, ska bli skönt att fixa till det innan operationen.

Nej, nu kom Adde och Sarah, så jag måste gå snacka med dem.
Vi hörs.

Nu har jag ätit 54st soppor och har därmed 26st kvar att äta innan det blir operation. Jippeee!   
Absoluta favoriten är vanlijpudding, den äter jag varje lunch och festar till med på fredag och lördag kvällar.

Dessutom så har jag ätit 26st buljongtärningar under samma tid och en massa, massa vatten.    

Kan helt ärligt erkänna att jag har aldrig varit så intresserad av mat och vad andra äter om som under denna period. Helt galet, faktiskt.    Längtar tills jag själv får ta en tugga av något riktigt gott, undrar vad jag ska välja till första middag....

Vad är då detta? Jo en överviktsoperation.

Har stått i kö i många år för att få denna operation. Kravet är 40 i BMI i de flesta län men har du några sjukdomar accepteras 35 i BMI.

För ca 2år sen, så blev jag kallad till Akademiska i Uppsala, för att träffa en läkare som skulle godkänna eller ge avslag på en GBP operation. Den gången blev jag nekad. Vilket för mig var helt otippat då jag ätit mediciner för hjärtklappning ett par år. Nedslagen åker jag hem till Vässan igen, gråter hela vägen hem och sjukskriver mig ett par dagar. Mina kära kollegor vet hur mycket det här betydde för mig, så de kommer med en fruktkorg.....gulliga ni. :-)

Men jag ger mig inte i första taget, utan vill absolut veta varför jag inte blev godkänd. Döm om min förvåning när jag fick reda på att det var pga att jag är för positiv, för levnadsglad och påverkas därmed inte så mycket mentalt av min övervikt. Då började min kamp om att återigen få komma tillbaka för en ny värdering. Det tog ett år innan jag var tillbaka i Uppsala, denna gång tillsammans med min vän Cecilia, som stöttade mig. 
Nu fick jag reda på att i Uppsala var väntetiden 6 månader, i Stockholm 3 månader och i Västerås 2år!!!
Självklart hör jag till Västerås. Morr & fräs!! Den dagen var vi flera tjockisar som var där samtidigt, vi träffade en dietist i grupp, fick äta en lunch i 20minuter i den storleken en portion ska vara efter operationen, en läkare kom in och berättade om operationen och sen hade vi enskilda samtal med en sjuksköterska. Där fick jag träffa en fantastisk kvinna, som har hjälpt mig mycket med mitt tankesätt.

Jag blev där och då godkänd för operation men som sagt väntetiden var 2 år. Jag bestämde mig snabbt för att jobba med mitt beteende/mentalt/tankesätt det första året och därefter skulle jag jobba med mitt intag år två. 

Första året gick jag ner 15kg genom att "tänka mig smal". Augusti 2011 så visste jag att det var dags för mig att sätta igång med att ändra min kost. Men precis som det brukar på somrarna, så var det en hel del partaj inbokat, så jag sköt det till 28augusti, (sista stora festen) därefter inge mer festande för min del och sen skulle jag vara mer aktsam på vad jag stoppade i mig. Jag visste att jag hade 1år på mig att fixa till min övervikt. 

September 2011 ett brev från landstinget dimper ned och meddelar mig om att jag ska på inskrivningsbesök hos kirurgen. Hjälp!! Betydligt mycket tidigare än väntat, allt mitt planerande kastades omkull och nu var det dags att verkligen få ordning på min vikt, ett hälsosammare och längre liv. Jippie!! 
Väl där träffade jag en jättegullig sjuksköterska och en trevlig läkare. Fick då reda på att jag var tvungen att sluta snusa samma dag, sagt och gjort. Har varit nikotinfri sedan dess. :-).
Sen har jag fått gå på en dietgruppträff med andra tjockisar, den gav mig verkligen ingenting. Kanske kan det bero på att jag sökt svar via vänner som opererat sig eller via nätet. Har även lämnat EKG och massa andra prover, träffat en riktigt rolig narkosläkare och ytterligare en sjuksköterska.

Min operationstid är 26 oktober 2011,  om 8 dagar. Jag har gått på diet i 12dagar och tappat 5,2 kg och 13cm i midjan. Känns superkul!!!

Okidoki, det här känns himla skrämmande men samtidigt jädrans kul, jag slänger mig ut från stupet så får vi se vart vi hamnar.

Jag kommer att skriva om mitt liv, ett liv efter 40, då barn är utflugna och det är dags för mig att ta tag i mitt liv och hitta på grejer som bara jag gillar och tycker om. För nu finns det gått om tid, då min dotter flyttat till utomlands för att jobba.

Dessutom så är jag nöjd självbo, så jag har verkligen ingen annan än mig själv att ta hänsyn till. Det gör att jag kan hitta på massvis med roliga, intressanta och spännande saker. Att ha varit ensamstående mamma i många år, gör att fokus legat på mitt barn och jag själv har varit ganska långt ner på min prioriteringslista.

Det som mitt fokus ligger på just nu är min kommande Gastric bypass operation. Där kommer mycket av min energi ligga och jag ser framemot ett hälsosammare liv.

Men då kör vi gott folk.