efterfyrti

 

 

 

 

 

 

i

 

1 Vote

 

35 år gammal kunde inte Jens Nordmark gå längre än 200 meter. Men han vägrade att ge upp och förändrade hela sitt liv. Nu vill han hjälpa andra.

 Fast i en kropp vägandes 174 kilo brukade Jens ta bilen till en drive thru, beställa en meny med dubbelburgare, en stor läsk och pommes frites, två extra hamburgare, två munkar och en glass. Efter det körde han till en mack och köpte tre godispåsar och 1 ½ liter läsk. Han åt i bilen för att slippa bli sedd eller röra på sig.

Under dagar när han inte hade varit på jobbet eller haft någon
annan anledning att gå ut beställde han ­onlinepizza, eftersom tanken på att gå upp och ner för trapporna stoppade honom från att lämna
lägenheten.

Det var för ungefär ett år sedan. Jens var ständigt sjuk och hur mycket han än presterade var han aldrig nöjd med sig själv. Botten var nådd.

– Jag har alltid varit en aktiv person, fast jag var stor, men helt plötsligt orkade jag inte längre. Jag kunde gå 200 meter, sedan hade jag så ont
i rygg och knän att det inte gick längre. Jag tänkte ”nu jäklar, nu måste jag ta tag i det.”

 Men efter 10–12 års jojobantande hade Jens inte längre någon motivation kvar. Han sökte hjälp och fick godkänt för att genomgå en gastric bypass, där magsäcken tas bort helt.

– Då kom motivationen för mig, berättar Jens, som genast slutade att äta socker och började träna.
Redan innan operationen hade han gått ner cirka 20 kilo.

– Jag ville visa världen att jag kunde göra det, säger han.

Men hur hamnade han där från början?

Jens har gått i terapi för att förstå det själv.

– Jag har alltid sökt bekräftelse och när jag inte fått det har jag ätit för att belöna mig själv.

Under alldeles för många år spelade han en roll, den glada, tjocka ­killen.

– Jag hade alltid varit den där vännen som satt och lyssnade. Jag var trevlige Jens. När man är tjock vill man visa att man är en bra människa, man vill bli accepterad.

Han beskriver det som att han ­hade tre olika personligheter, den glada Jens, den tillbakadragne och ledsne Jens och den högpresterande jobbjens. Han slets ständigt mellan dem tills han med hjälp av sin terapeut insåg problemet. Så började han jobba på att förena dem, vilket han fortfarande arbetar med.

– Det är nog det svåraste jag någonsin har gjort.

 När Jens började gå ner i vikt och plötsligt såg en annan spegelbild än han gjort de senaste 15 åren hamnade han i en djup identitetskris.

– Det var som att hamna i ett svart hål. Jag hade alltid varit stor, men helt plötsligt sa min hjärna att jag var smal. Det var något som var fel. Det kan låta sjukt men jag tänkte att, ”herregud, jag vill ju vara stor”.

Med facit i hand skulle Jens ha väntat med operationen tills han var redo psykiskt.

– Det är viktigt att ta små steg.
Annars är det lätt att hamna i det svarta hålet, säger Jens.

Han menar att sjukvården är jättebra på att ta hand om det yttre, men inte det inre. Därför ville han börja föreläsa, för att dela med sig och hjälpa andra. Nu är han en efterfrågad föreläsare av bland annat arbetsförmedlingar, skolor och företag.

Han har precis bytt jobb från att vara IT-chef på ett stort företag
i Stockholm, till IT-konsult på ett mindre företag i Västerås.

– Det är en del i min stora förvandling, säger Jens och ler.

 När vi är ute med Jens berättar han att han hela tiden lägger märke till vad folk köper för mat, hur stora de är och när han ser någon lika stor som han var för ett år sedan är tanken genast att hjälpa.

– Man vill att de ska vakna. Att inte leva så där i 15 år till. Men jag tycker inte synd om dem. Om man har fetma vill man inte bli tyckt synd om.

Han har märkt att han behandlas bättre av omgivningen sedan viktnedgången.

– Människor tittar mig i ögonen nu. Förut tittade de lite vid sidan om, eller på min kropp. Nu är jag accepterad och respekterad.

Numera känner Jens stimulans i det han gör och han är nöjd med sig själv. Han har inte längre suget efter socker och äter nästan bara
naturliga saker som protein, grönsaker och frukt. Han kan även äta snacks som popcorn och lite nötter.

– Egentligen kan jag äta allt, men jag kan bara äta EN kaka, inte ett helt paket.

Han har dock experimenterat med socker och fått betala priset.

– Alla som genomgått en gastric bypass vet vad en dumpning är. Man mår jättedåligt som när man är riktigt sjuk, man mår illa, svettas och magen vänder sig. Efter ungefär en timme mår man bättre. Tyvärr tycker vår dumma hjärna att nu kanske du kan prova att äta igen. Då gäller det att ha karaktär, säger Jens och skrattar.

Maria Björkman,VLT