efterfyrti

I morse var jag på 6-månaders kontroll på kirurgen då det är cirka ett halvår sen jag gjorde min Gastric bypass operation. Fick träffa samma underbara sjuksköterska som jag såg innan operationen å det var jättekul, för jag gillade henne då och det gjorde jag även nu. Hon frågade en massa frågor bla om vad jag ansåg om väntetiden, om jag ångrar min operation, hur jag håller mig motiverad samt en massa annat.

Gällande den långa väntetiden på två år som gäller här i Västerås, så var det bra för min del. Jag bestämde mig tidigt att ta kommandot över min viktnedgång och jag visste att jag var tvungen att jobba med min inställning och attityd gentemot skräpmat, godis, fysisk aktvitet osv.
Första året gav jag mig 17 på att jag skulle "tänka" mig ner i vikt. Det innebar att jag stannade upp innan jag åt tex en pizza och frågade mig själv. Behöver jag den här pizzan eller vill jag bara ha den? Om jag bara ville ha den så försökte jag lokalisera varför jag så gärna ville det. Många gånger lät jag därför bli å äta det som inte var bra för mig. Under 12månader tappade jag ca 15kg genom denna enkla fråga. :-)

Dagarna efter operationen så ångrade jag den, jag hade asont och mådde som en råtta. Men idag är mitt svar att jag önskar att alla som vill, ska få möjligheten till en GBP-operation.
Den största gåvan jag fått via min viktnedgång är att jag numera kan uppleva det mesta jag vill.

Förr var jag alltid tvungen att checka vad maxvikten var på saker och ting. Tex så var vi några kompisar som skulle ut och rida på nån häst, dessa hästar tog max 110kg. Vilket innebar att jag var tvungen och ljuga ihop nån story om att jag inte kunde. För jag fixade inte att säga att jag var för tung. Och för några år sen åkte vi till Åre med jobbet å skulle åka en linbana som var fäst på kroppen och sen så skulle man glida fram en knapp meter från marken, maxvikt 100kg. Blev ytterligare en lögn. Det är så många gånger som jag varit tvungen att säga nej till upplevelser och så borde ingen ha det. Alla borde ha lika stor rätt till att rida, åka linbana eller vad det nu kan vara. Jag känner en otrolig glädje över att ha fått möjligheten till att få uppleva sånt som jag varit tvungen att avstå från i så många år.

Fick frågan av en kollega häromdagen om vi skulle åka gokart...........mitt första svar var såklart nej, då jag är rädd att jag inte får plats i en gokart. Men det är klart jag får det idag! Men min hjärna har inte hängt med lika snabbt som kilorna rasat.

Så det jag vill komma fram till är att jag kan varmt rekommendera operationen men man måste också vara väl förberedd på att det är en hel del mentala bitar som man måste jobba med. Det är en hälsoresa och det krävs oerhört mycket utav den som opererar sig.

Mitt BMI är idag så lågt så jag lider inte längre utav sjukdomen fetma. Härligt å jag är så sjukt glad och tacksam för det!!! :-)

Dock har jag haft ett otroligt stöd av familj och goda vänner, utan er att det aldrig gått så bra. Massa glada peppmeddelande på fejjan har hållit mig motiverad de dagar jag tyckt att det kanske varit mindre kul.

Stort tack till er alla!! <3

Nytt mål är att minska 10kg. Så nu kööööööör vi!