Helgen som varit.

4kommentarer

Hämtade ut ett par strumpbyxor i helgen. Beställde massa kläder i augusti, dessa snygga, ljusgrå strumpbyxor var så klart restade men behagade anlända nu, flera månader senare än det första paketet.
Jag tycker kläder och mode är himla kul. Dock är det svårt att vara kraftigt överviktigt och ha det intresset, då det oftast handlar om att komma in nåt plagg snarare än att hitta något plagg som man faktiskt tycker är supersnyggt. Trist, ja men så ser verkligheten ut. Bor man som jag även i Vässan (Västerås), så är utbudet av affären väldigt begränsat, Lindex, HM, KappAhl och Åhléns, thats it. Extremt tragiskt. Så då finns det nåt så magiskt som butiker på nätet, tack och lov.

Men döm om min förvåning när jag packade upp dessa efterlängtade strumbyxor, de går från golvet till hakan på mig och jag är 174cm lång. Hur kommer det sig att de som skapar modet åt tjockisar tror att bara för att vi är bredare än genomsnittet så ska det också innebära att vi är 3 meter långa, eller?!

Hahaha, vilka klåpare! Behöver jag tala om att det blir retur på dessa. :-)

Nåväl, i lördags em kom Peter och hämtade mig. Vi gjorde inget särskilt utan bara umgicks. På kvällen kollade vi på "Så mycket bättre", denna gång höll jag mig vaken hela programmet.

På söndagen så gick jag ut och promenarade med Tobbe, det var skönt att se honom på benen igen efter hans sjukdom. Vi gick hem till mig och satt å surrade om våra sjukhusvistelser m.m.

Fick ett sms  av Josefins pojkvän Samuel där det stod att jag skulle ringa min dotter för att hon saknar mig. Åh, så gulligt. Vi pratade i över en timme, alldeles, alldeles underbart!

På kvällen lagade jag lammstek, alltså shit vad gott det är. Är så glad att jag kan äta vanlig mat igen och att jag blir piggare för varje dag som går. Känns helt fantastiskt.



Som vanligt blev min portion alldeles för stor men som tur är säger kroppen ifrån numera. :-)



Tror jag hade min första dumping i helgen, kändes himla märkligt och jag blev av med den genom att gå ut och promenera. Det verkar vara min grej nu mera, är ute minst 3-4 gånger per dag. :-)

Har pratat i telefonen med massa vänner hela helgen, är så glad och tacksam över att ni finns.

I morgon ska jag ta bort stygnen och jag är sjukt nervös då jag har en galen navelfobi. Slutar väl med att jag hamnar på psykakuten i morgon. Eller förresten det går ju inte, i morgon ska jag på Cecilias bokrelease. Det ska bli spännande.

4 kommentarer

bea

07 Nov 2011 00:14

navelfobi? På vilket sätt då? Jag klarar inte av när någon petar mig i naveln, då får jag riktig panik. Kanske går i släkten då :P

Susanne

07 Nov 2011 10:35

Samma här Nettan.

Navelfobi!! Tycker det är sjukt obehagligt när någon ens tar mig på magen. Och när jag var gravid....ryser. Var jätteorolig för att min navel skulle "ploppa ut" och bli en sån där knapp. Tack o lov hände det aldrig.

Lycka till

// Susanne J

Nettan

07 Nov 2011 23:18

Bea - Jag fixar inte se, känna, prata eller ens tänka navel undan att på illa. Din andra faster har samma problem, så det ligger nog i släkten, varsågod! hahaha

Nettan

07 Nov 2011 23:19

Ja, det är sjukt äckligt.

Tack för lyckönskningarna, de hjälpte för det gick jättebra! :-)



Kommentera

Publiceras ej