efterfyrti

Denna dag har varit en skitdag. Jag utmattad både fysiskt och mentalt. Det har snart gått en månad sen jag ätit "riktig" mat alla mina reserver är borta för länge sen och jag mår illa av precis alla lukter av soppa.

Har beslutat mig för att sluta med de starka smärtstillande, jag tror de gör att jag kräks. Har riktigt ont i magen då mina magmuskler inte har fått läkas som de ska då jag kräkts från det jag vaknade upp ur narkosen. Att kräkas innebär att man inte sätter sig upp ur sängen enligt alla föreskrifter efter en sån här operation, vilket så klart inte är så bra. Att dessutom kräkas påfrestar ännu mer på såren, då man tar i med hela magen. Vilket fall som helst så har jag hellre ont än att jag mår illa. För nu har jag inte fått i mig nåt att äta heller och den energin vet jag att jag behöver för att bli pigg och ta mig tillbaka igen.

Jag längtar efter mina jobbarkompisar som ger mig så mycket energi på dagarna och saknar mina vänner och familj som jag har så mycket utbyte av men just nu orkar jag ingenting.

Tack alla ni som ringer och sms:ar mig men jag har tyvärr ingen ork just nu.

Har gråtit floder vilket resulterade i vätskebrist.........jag sa ju att det var en skitdag.

Sen ringde min dotter och då skulle jag försöka vara stark för henne och inte visa hur ledsen jag är, det var också skitjobbigt. Men underbart att höra hennes röst för första gången sen operationen. Saknar henne massor.  

På kvällen hjälpte pappa mig att slänga alla äckliga soppor, jag står bara inte ut med doften av dem. Bara tanken på att behöva äta dem, får det att vändas i magen på mig.

Min syster och svåger var här på kvällen. Lisa gav mig sprutan i benet som jag fortfarande inte klarar av ensam. Nu är det bara två dagar kvar med den rackarn.

Har bestämt mig för att dag 7 ska bli den dagen då allt vänder. Om inte annat ska jag jobba med mig mentalt och se till att bli stark och ha positiva tankar.