Sven & Rebecka på en å samma dag. Me like!
0kommentarer
Ops, lite seg med uppdateringar......händer så himla mycket nu. Svinkul!
Igår ringde min tidigare mentor mig, har nog inte pratat med honom på ett par, tre år. Det var på mitt förra jobb, som jag fick möjlighet att gå på två stycken 1-åriga utbildningar som han höll i samt fick ha honom som mentor. Under den här tiden så skedde min största utvecklingskurva i min karriär och jag har det mesta att tacka kära Sven för. Han ställde höga krav och fick mig att tänka rätt, vara mest effektiv och framförallt ifrågasätta mina beslut om de var riktigt puckade, vilket de ärligt talat var ibland. Dessutom fick jag lära mig att vara ärlig och lojal mina arbetsuppgifter och det är oerhört svårt. Många anser att bara för att de är på sitt jobb fysiskt, så innebär det att de jobbar, idag vet jag bättre och det finns massor med bra verktyg för att nå höga resultat utan att bränna ut sig. Mycket av det jag lärt mig har jag dessutom stor nytta av i mitt privatliv. Så när jag la på luren, kunde jag genuint känna att denna ödmjuka man, saknar jag oerhört mycket att få bolla idéer med. Helt enkelt en av de mest fantastiska människaa jag mött i mitt liv. Jag tycker alla kunde få ha en lite Sven på axeln eller i handväskan, som man kan plocka fram ibland, när man behöver extra vägledning.
Efter jobbet åkte jag hem till Rebecka. Vi arbetade tillsammans för massa år sen och vi har lyckats hålla kvar kontakten. Eller rättare sagt Rebecka har lyckats med det, jag är tyvärr pissdålig på att höra av mig. Blev bjuden på middag, Saffranslax. Jösses vad gott och framförallt mysigt att komma direkt från jobbet till dukat bord. Vi satt och surrade hela kvällen och jag kände mig fylld av energi när jag väl åkte hem vid halv elva.
Fick dessutom en gåta av hennes söta dotter.
Vad är det som har fjäder och går på fyra ben?
Svar : En indian som går på alla fyra.
Klockren, det borde jag ha kunnat men icke sa Nicke.
Rebecka fyller 40år snart, så nu har jag bokat in ett 40-årspartaj i Januari. Wieeeeee!
Igår ringde min tidigare mentor mig, har nog inte pratat med honom på ett par, tre år. Det var på mitt förra jobb, som jag fick möjlighet att gå på två stycken 1-åriga utbildningar som han höll i samt fick ha honom som mentor. Under den här tiden så skedde min största utvecklingskurva i min karriär och jag har det mesta att tacka kära Sven för. Han ställde höga krav och fick mig att tänka rätt, vara mest effektiv och framförallt ifrågasätta mina beslut om de var riktigt puckade, vilket de ärligt talat var ibland. Dessutom fick jag lära mig att vara ärlig och lojal mina arbetsuppgifter och det är oerhört svårt. Många anser att bara för att de är på sitt jobb fysiskt, så innebär det att de jobbar, idag vet jag bättre och det finns massor med bra verktyg för att nå höga resultat utan att bränna ut sig. Mycket av det jag lärt mig har jag dessutom stor nytta av i mitt privatliv. Så när jag la på luren, kunde jag genuint känna att denna ödmjuka man, saknar jag oerhört mycket att få bolla idéer med. Helt enkelt en av de mest fantastiska människaa jag mött i mitt liv. Jag tycker alla kunde få ha en lite Sven på axeln eller i handväskan, som man kan plocka fram ibland, när man behöver extra vägledning.
Efter jobbet åkte jag hem till Rebecka. Vi arbetade tillsammans för massa år sen och vi har lyckats hålla kvar kontakten. Eller rättare sagt Rebecka har lyckats med det, jag är tyvärr pissdålig på att höra av mig. Blev bjuden på middag, Saffranslax. Jösses vad gott och framförallt mysigt att komma direkt från jobbet till dukat bord. Vi satt och surrade hela kvällen och jag kände mig fylld av energi när jag väl åkte hem vid halv elva.
Fick dessutom en gåta av hennes söta dotter.
Vad är det som har fjäder och går på fyra ben?
Svar : En indian som går på alla fyra.
Klockren, det borde jag ha kunnat men icke sa Nicke.
Rebecka fyller 40år snart, så nu har jag bokat in ett 40-årspartaj i Januari. Wieeeeee!
Kommentera