efterfyrti

Den som väntar på något gott…

 

Lovade Nettan att gästblogga när vi var i Turkland men med den urusla internetuppkopplingen vi hade så hade hon långt mer tålamod än mig. Sen såg jag till att bli sjuk när vi väl kom hem så ni kan förstå att dessa ord är väl planerade. :-)

 

Först och främst: Tack Nätt-an för att du gick med på att åka två veckor, som vanligt alldeles för kort!

 

Ska man summera denna resa så finns vissa nyckelord: Gnäll, mod, otippat, censur, vila och mat…

 

v  Gnälliga svenskar - om man väljer att bo all-inclusive så får man räkna med att stå i kö för att få mat, ingen bordservering då inte. Och nej, turkarna luras inte, luras de = inga turister. Vi fick till och med tillbaka pengar då de tagit för mycket betalt av oss.

 

v  Modiga resan –x3

 

Ø  Jag buggade offentligt! Nettan är sjuuuukt pedagogisk! Äntligen fick jag de tre nycklarna så jag fattar hur man buggar!

 

Ø  Para-sailing! Nettan vågade sig ut på böljan den blå och kastade sig upp på gummibåt och upp i luften, coolt! Jag är mer adrenalinjunkie än Nettan och ska villigt erkänna att jag förväntat mig mer adrenalinpåslag. Är dock väldigt nöjd då det var härligt, helt tyst där uppe i luften!

 

Ø  Karaoke! Jag och Nettan tog en duett till ”Bra Vibrationer”. Tror fortfarande att showen var bättre än sången…

 

v  Det mest otippade: Vi shoppade ingenting! Två shop-aholics och inte en kasse följde med hem, galet! Visst såg vi snygga kläder, fantastiska väskor och snygga skor men den här resan lade vi pengarna på oss själva och våra upplevelser. Mat, massage, utflykter, upplevelser!

 

v  Censur – på bloggen har Nettan skrivit censur vid ett par tillfällen. Det handlar inte om oss utan är av respekt för andra…

 

v  Vila! Vi har aldrig varit så avslappnade redan när vi kom ner till Turkland. Tidigare år har vi jobbat hela vägen in i kaklet och haft huvudet fullt med jobb. Vi har blivit sjuka, fått konstiga utslag och haft problem med magarna. I år var det toppen! Vi var så avslappnade att vi till och med tillät oss vila – jag somnade på stranden första gången ever! (tack Nettan som lät mig snarka offentligt…)

 

v  Mat – sist men inte minst… Den här resan har cirkulerat mycket kring mat. Förstå min oro när Nettan kom hem från resan med familjen och mådde som hon gjorde då. Jag pratade med researrangören och frågade om vi kunde byta till lägenhetshotell istället men då sa de att vi var tvungna att avboka resan och sedan boka ny och eftersom det var mindre än en vecka kvar till avresa skulle vi i princip inte få pengar tillbaka. Nettan laddade då med bars, vätskeersättning, shakes, havregryn, nötter mm mm. Ledde till att vi hade en fantastisk övervikt på planet på vägen ner. Men som tur var godtog även flygbolaget hennes GBP-kort! Hade varit en oskön start på semester att  få betala 700 kr i övervikt…

 

Vet att många som läser den här bloggen är nyfikna på hur det är att vara GBP-opererad, kanske funderar på att göra den eller har vänner som gjort eller ska göra operationen. Precis som Nettan skrivit vid flertalet tillfällen så är det naturligtvis olika på hur olika personer reagerar och agerar efter operationen. Jag har känt Nettan så länge så jag kan verkligen se de nya beteenden som tillkommit efter operationen. Tex så blir hon trött och fåordig, nästan frånvarande, när som helst på dagen. Då gäller det att hon äter och dricker. Börjar hon somna då är det nästan försent. Om jag då påminner henne om att äta så kan hon säga att hon vill vila, att hon gör det sen. Jag gjorde då så att jag gick och blandade dubbel dos resorb och hämtade proteinbars för att tvinga henne att få i sig något. När hon väl äter och dricker rätt så fungerar det jättebra. Hon kämpade en del på mornarna men samma sak där. Hon fick dubbel dos resorb och sedan en shake så fungerade det bra.

 

Nettan skriver en del här i bloggen om att göra olika val och hur hennes dåliga val i historien ledde fram till operationen. Vidare har hon berättat mycket om hur svårt det är att ändra beteenden. Redan andra dagen skulle vi äta eftermiddagsmaten och Nettan satt då och tittade på menyn och frågade mig vad jag skulle ta. Jag sa att det lutade åt en Spaghetti Bolognese. Hon sa då att hon var sugen på en Carbonara. Den stoppade jag, förutom att pastan är kolhydrater så är det grädde och den lilla andel bacon som är i en sådan portion är långt ifrån tillräcklig för att hon ska få i sig de  proteiner hon behöver.  Så hur är det då för oss vänner/anhöriga till GBP-patienter? Hur mycket ansvar ska vi ta? För mig och Nettan handlar det om förtroende, hon har bett mig om hjälp, hon ber om min åsikt. Hon vet att jag läst på och kan kost och vet vad hon mår bra och dåligt av. För den sakens skull är jag inte en ”matpolis” som talar om för henne vad hon får eller inte får. Min roll är att stötta henne i att må bra och klara av denna fantastiska resa hon är på. Det innebär ibland att jag ”retar upp” henne när jag säger att det är dags att äta eller dricka, hon har ännu inte lärt sig att alltid känna igen signalerna. (parantes: Innan operationen så kunde Nettan gå hela dagar utan att äta och jag var hungrig jämt. Hon tyckte det var superjobbigt när jag propsade på både frukost lunch och middag då…)

 

Vi pratade en hel del vad som kan vara bäst inför kommande resor och det är nog så att vi bör bo i lägenhet framför All-inclusive. Framförallt blir frukosten lättare och kylskåpet större. Vi får då också möjligheten att ha mer sorters protein i kylen. Buffén på hotellet vi bodde var både ris och ros. För den som ska ha en diet innehållande mycket grönsaker och kolhydrater är det himmelriket men för Nettan var det svårt. Ofta halvfabrikat på Köfte (köttfärsbiffar) vilket ger att det innehåller en hel del slaggprodukter hon inte behöver och då är det svårt att få i sig tillräckligt med protein. Kycklingen (som hon inte är stormförförtjust i) var ofta så sönderkokt, torr att den var oätlig. Betyder detta att hon inte åt? Nej, hon åt kolhydrater för i det här läget valde hon att må bra istället för att få näringsbrist. Middagarna ute så prioriterade hon fisk och hon lärde sig tom att rensa fisk själv!

 

Det är rent ut sagt ett j-vla bra jobb hon gör och stöd, vänskap och kärlek är vad hon behöver.  Nu ser jag med glädje fram emot nästa resa till Turkland med min bästis Nätt-an!

Årets tävlingsresultat:

 

Mesta svettningar: 1:a Cicci med Nettan på god 2:a plats

 

Mesta toalettbesök: 1:a Nettan med Cicci tätt efter på 2:a plats

Puss på er alla/Cicci

 

 

Nettans kommentar: För att kunna få all stöd som man behöver i en sån här stor hälsoresa, så har jag varit tvungen att lägga bort all prestige och förstå/acceptera att jag ibland är ute och cyklar samt tänker i mina gamla banor och behöver en knuff för att komma tillbaka på rätt bana igen. Visst kan jag blir irriterad ibland men det beror endast på att jag fortfarande har ett begär av "fel föda", alltså att mitt "missbruk" fortsätter gäcka mig. De gånger jag ryter ifrån å blir arg, så är det för att jag blir ledsen på mig själv och att jag inte får ordning på mitt destruktiva beteende. Jag är alltså inte botad mentalt från min fetma. :-). Viktigt att ha människor i sin närhet som fångar upp mig, de dagar jag faktiskt är svag.