efterfyrti

När jag skulle starta min hälsoresa så visste jag att en viktig ingrediens för att lyckas var motion. Och det, mina vänner var nåt som jag inte hade pysslat med någon längre period de senaste 20 åren.

 

Det var ett gigantiskt steg för mig att åka på första passet. Jag var otränad, omotiverad, överviktig och hade absolut ingen lust att visa upp mina färdigheter för någon!! Jag kände skam och skämdes. Men min syster drog med mig dit, trots kraftigt motstånd från min sida. :-)

 

Numera tränar jag oftast tis, ons, tors och söndag ute i Dingis. Det är helt olika pass och det tycker jag är bra, för det innebär att alla mina muskler blir tränade. Min hud har dragit ihop sig riktigt bra trots att det bara gått ett år sen jag opades. Det kan jag ge all creds till gympan ute i Dingis. Här är gympafröknarna som inspirerat mig i snart två terminer. All heder till dem.

 

 

Det jag har lärt mig är att det behöver inte vara ångestladdat att gå å träna. Det hade jag tyckt om jag varit tvungen att gå på gym. Jag hade gått ett par gånger och sen känt mig uttittad (trots att jag antagligen inte alls skulle ha varit det) och sen hade jag givit upp den träningen åsså. (Ytterligare en i raden av misslyckande gällande viktminskning och möjlighet till ett längre liv.)

 

Det viktigaste med den träning som man väljer efter att i flera år kanske inte tränat alls, den MÅSTE vara rolig. Det handlar inte om kläder, skor eller vilket gym du går till. Det handlar om att må bra när du väl är där.

 

Igår fick jag fota onsdagsgruppen. som har lugnare tempo, vilket passar mig perfekt! Det är den grupp som jag känt mig mest trygg med, då de verkligen inte bryr sig ett dugg om mig när jag går åt fel håll, gör fel med armarna/fötterna, gör fel danssteg, börjar garva åt mig själv för att jag är klantig osv. Jag fotade dem till en hemligt projekt men vill visa er, dessa underbara pinglor. De har tränat flera år tillsammans och nu är jag med för andra terminen.