efterfyrti

Jag å Cecilia drar till Turkland på vår årliga 2-veckors tripp. Normalt sett så finns det alltid någon här hemma som kan köra oss men i år slår det alla rekord.

 

Jusn nu är de flesta familjemedlemmar är i Norge, resten av dem jobbar, Tobbe har dragit till Grekland osv. Idag hörde Peter av sig å sa att han ev kunde skjutsa oss. Sweeet, äntligen tänkte jag. Sen hörde han av sig om att han fått en läkartid i Uppsala på fredag. Suck!

 

Nu är det ju så att jag tror på ödet. Och "nåt" gör att verkligen allt för att vi inte ska åka personbil till Arlanda utan ska ta flygbussen. Så nu har jag bestämt mig, jag ska för första gången ta bussen till Arlanda. Kanske är det min nya kärlek som finns på bussen eller är det en krock som ska ske på fredag och jag sitter tryggare i bussen? Inte vet jag men det jag vet är att bussen får bli vårat transportmedel till Arlanda.  

 

 

Så Cecilia är du snäll och fixar biljetter till oss? :-)