En vecka sen operationen.
0kommentarer
Nu har det som sagt gått en vecka sen min operation. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den.
Hade jag vetat om hur svårt och jobbigt det faktiskt är att genomföra den här operationen så vette 17 om jag hade gjort den.
Den här veckan har varit den värsta veckan i hela mitt liv, har aldrig någonsin mått så dåligt. Näringsbristen, mentalt och fysiskt har jag varit helt utslagen. Det har varit en hemsk känsla.
Tack och lov har jag haft några fantastiska själar som sett till att jag fått i mig vätska och alla mediciner. Stort tack till Peter, Pappa och älskade syster Lisa.
Operationen är ingen quick fix utan ett verktyg till att nå en hälsosam vikt och ett längre liv. Av de jag känner som gjort operationen har flertalet gått upp i vikt igen, efter nåt år. Jag tror att som GBP-opererad måste du jobba lika mycket som alla andra med ditt beteende och förhållningssätt till mat/dryck/motion om du vill gå ner i vikt. Operationen i sig gör tyvärr inte hela jobbet men är som sagt ett bra verktyg, då dumpingen gör att du mår riktigt, riktigt dåligt om du äter för sött eller för fett.
Jag frågade på lasarettet innan jag blev utskriven om de kunde rekommendera någon terapi för överviktiga, de kunde de inte, vilket jag tycker är synd. Kombinationen av dessa, operation samt terapi tror jag är nyckeln till att få bukt på problematiken.
Men som min vän Peter sa, det finns fler kirurger än terapauter, så därför opererar man många och sen får folk klara sig själva. Ska bli intressant och se statistik om så där en 10-15år, hur det gått för alla. Det man redan idag kan se är att många efter sin operationen vänder sitt matmissbruk till ett nytt missbruk, t.ex sex- alkohol- eller spelmissbruk, då det efter operationen är fysiskt omöjligt att längre ägna sig åt matmissbruk. Beteendet är alltså inte bearbetat. Själv så kommer jag nog leta reda på nån stackars terapaut, som ska få coacha mig åt rätt håll.
Jag hoppas kunna se tillbaka om 6 månader och känna att jag gjorde rätt val och att operationen är det bästa som hänt mig.
Snart ska jag fortsätta ta fram fler steg som gör att jag mår bättre men först måste jag vila lite.
Hade jag vetat om hur svårt och jobbigt det faktiskt är att genomföra den här operationen så vette 17 om jag hade gjort den.
Den här veckan har varit den värsta veckan i hela mitt liv, har aldrig någonsin mått så dåligt. Näringsbristen, mentalt och fysiskt har jag varit helt utslagen. Det har varit en hemsk känsla.
Tack och lov har jag haft några fantastiska själar som sett till att jag fått i mig vätska och alla mediciner. Stort tack till Peter, Pappa och älskade syster Lisa.
Operationen är ingen quick fix utan ett verktyg till att nå en hälsosam vikt och ett längre liv. Av de jag känner som gjort operationen har flertalet gått upp i vikt igen, efter nåt år. Jag tror att som GBP-opererad måste du jobba lika mycket som alla andra med ditt beteende och förhållningssätt till mat/dryck/motion om du vill gå ner i vikt. Operationen i sig gör tyvärr inte hela jobbet men är som sagt ett bra verktyg, då dumpingen gör att du mår riktigt, riktigt dåligt om du äter för sött eller för fett.
Jag frågade på lasarettet innan jag blev utskriven om de kunde rekommendera någon terapi för överviktiga, de kunde de inte, vilket jag tycker är synd. Kombinationen av dessa, operation samt terapi tror jag är nyckeln till att få bukt på problematiken.
Men som min vän Peter sa, det finns fler kirurger än terapauter, så därför opererar man många och sen får folk klara sig själva. Ska bli intressant och se statistik om så där en 10-15år, hur det gått för alla. Det man redan idag kan se är att många efter sin operationen vänder sitt matmissbruk till ett nytt missbruk, t.ex sex- alkohol- eller spelmissbruk, då det efter operationen är fysiskt omöjligt att längre ägna sig åt matmissbruk. Beteendet är alltså inte bearbetat. Själv så kommer jag nog leta reda på nån stackars terapaut, som ska få coacha mig åt rätt håll.
Jag hoppas kunna se tillbaka om 6 månader och känna att jag gjorde rätt val och att operationen är det bästa som hänt mig.
Snart ska jag fortsätta ta fram fler steg som gör att jag mår bättre men först måste jag vila lite.
Kommentera