efterfyrti

Idag är det exakt 5-år sen jag lade mig på operationsbordet förväntansfull, glad, lite rädd, nervös men lättad över att äntligen få hjälp med min sjukdom fetma.

 

Det har varit en oerhört låååång resa till att må så bra som jag gör idag. Ganska så krokig med höga berg och djupa dalar.

 

Hur lever jag idag kontra för 5år sen?

Mat och näring har väldigt stor plats i mitt liv, det innebär planering, planering och åter planering. Jag hoppar aldrig över en måltid utan äter minst 7-8 gånger per dag. Det får mig att må allra bäst. Fokus är så klart på proteiner. Numera kan jag äta normalstora portioner om jag väljer ”rätt” sorts mat. Fisk och skaldjur är det som passar mig bäst. Tung pasta med fet sås är fortfarande svårast.

 

 

Träning har jag tyvärr övergett. Latmasken i mig gör att jag inte kommer iväg på mina pass. Däremot så har jag ett nytt intresse och det är yoga och mindfulness. Just mindfulness går jag kurs i just nu och det blir mer och mer intressant. Förr om åren så har jag alltid befunnit mig i framtiden, gärna flera år framåt och missat att njuta av nuet. Nu tränar jag flera gånger per dag att vara medvetet närvarande i nuet. Att inte bara vara i framtiden utan här och nu gör mig dessutom mindre stressad och mer lösningsorienterad. Och just stress sätter igång ett dåligt födointag hos mig.

Jag läser en del böcker, dessa kan jag varmt rekommendera till er som har svårt att säga nej, svårt att prioritera er själva m.m

 

 

När jag opererades så fick jag rekommendationen att äta B-12, kalcium och mitt val kvinna. Dessa skulle ätas resten av mitt liv. Jag har bytt ut dem mot Baricol med en extra B-12 tablett, då jag har brist på det. Innan jag började äta dem pratade jag med min familjeläkare, han tog tester som vi senare följde upp efter några månader, allt såg bra ut. För mig fungerar Baricol bra och jag har återigen fått långa naglar. :-)

 

 

Jag är viktstabil sen flera år tillbaka och har ett normalt BMI. Det jag har märkt är att efter jag slutade träna så har jag ökat i volym men inte i vikt, har gått upp en klädstorlek. Fick först panik över att inte kunna ha mina gamla kläder, sprang till vågen men upptäckte att den stod still och det var ju skönt.

 

Min hälsoresa kommer att pågå varje dag i resten av mitt liv. Varenda dag gör jag valen om vilka intag jag ska göra, det är mitt ansvar. Jag väljer att äta godis, bullar, läsk ibland, men de är medvetna val och jag byter inte ut ett viktigt mellanmål för att få äta en bulle. Utan då äter jag först mitt mellis och äter kanske en halv bulle.

 

Operationen är en hjälp på vägen men det är jag som måste göra mina dagliga val om vad jag stoppar i mig. De dagar som jag ”fuskar”, så brukar jag fundera på varför jag fuskat, vad beror det på. Är jag stressad, irriterad, har jag nåt i mitt liv som får mig att må dålig eller gör jag det medvetet osv? Det är svårt om man varit matmissbrukare och använt mat/dryck som känslohöjare/dämpare men det går och jag kämpar på.

 

Kärlek och respekt till alla. <3