Vilse i pannkakan

2kommentarer

Under kvällen idag så har en nära vän gjort mig uppmärksam på att jag håller på att springa ifrån mig själv. Det här var jag oerhört rädd för att det skulle ske i och med operationen. Har hört alldeles för många historier om andra tjockisar som tappat i vikt och ändrat sin personlighet totalt och då tyvärr till det sämre.

Det har varit så lätt för mig att hela tiden fokusera på min mat och mina nya rutiner kring det för att nu de senaste veckorna även lägga på träning. Plättlätt om det inte vore så att hela livet inte går ut på hur man ser ut.

Jag är en människa som under många år arbetat med mitt inre jag, så den här resan är alldeles ny för mig. I samma takt som kilorna försvunnit så har även en bit av "Nettan" försvunnit. Känner nu att jag trots mina ansträngningar inte lyckats få med mig min insida å det gör mig så arg och besviken på mig själv. Vet att den delen tar mycket längre tid att ändra på än vad det gör att tappa några kilo!! Suck!!

Antar att det är därför som jag sett till att ha så himla mycket å göra hela tiden. Flera vänner runt omkring mig har påpekat att jag är svår att "boka date" med, för jag är aldrig hemma. Hm, känner nu att det stämmer och att jag nog gjort det för att det är lättare att vara ute bland folk, skratta å ha roligt än att vara hemma och ta mig en funderare på vem jag är, vill vara å hur jag vill uppfattas gentemot andra människor.

Har varit ute på lite småvägar och tappat bort siktet men nu styr jag kosan återigen upp på E18 och nu ska jag lägga fokus på att må bra mentalt och vara stark å stabil. Det gör att jag kommer att nå mina mål med att leva ett hälsosamt och längre liv betydligt lättare. Balansen mellan den inre å det yttre måste finnas för att jag ska kunna må riktigt bra.

Ha en underbar kväll



2 kommentarer

Anna

07 Feb 2012 15:06

Kämpa på Nettan! Vill bara skriva de orden då jag förstår vad du går igenom, fast ur ett annat perspektiv. Har en nära vän som GHB-opererade sig strax innan dig och som för övrigt stått i 3 år i kö och har haft många reflektionstimmar hit och dit om huruvida en operation skulle vara lösningen eller inte. Hon lyckades ändra sin inställning ett otal gånger men genomförde till slut den och har inte mått bättre än nu! :)

Det jag ville berätta är att jag i samma veva bestämde mig för att sluta röka (efter 21 år i giftets ägo) och hon och jag satt ofta och bollade vem man skulle bli efter den stora förändringen som vi båda skulle göra!

Minns hennes ord så väl: Har alltid identifierat mig som tjock, kraftig, fet och vet att omgivningen gjort likadant.. I första hand har man sett att jag är tjock. Jag har själv nästan presenterat mig som tjock och har många gånger agerat utifrån just min övervikt! Hur ska jag göra sen när kilona rasar och jag inte längre kan gömma mig bakom min "tjocka fasad"?? Jag stod inför samma problem men att i mitt fall var det att jag själv och många andra identifierade mig som rökaren Anna!! I första hand!!!! (sjukt) Jag visste ju att i samband med att jag bestämt mig för att fimpa för sista gången så förlorar jag min identitet.. Eller ja i varje fall en rejäl bit av den! Tänk att jag gått runt och trott att det är jag, att det är mitt sanna jag, en rökare..

De första veckorna hade jag otroliga identitetskriser med mig själv.. Å ena sidan tyckte jag att att var underbart, mer tid till annat jag velat göra, mer upplevelser av välbefinnande och hälsa samt mer tid på jobbet som slösats tidigare till att gå ut och röka!

Å andra sidan så kände jag att jag förlorat mig själv, så mycket tid som jag nu hade över och så mycket rastlöshet som jag behövde göra mig av med men jag hittade ingen som helst energi till att göra det! Jag var helt enkelt vilsen i min kropp, i min själ!

Nu är det 7 månader sen jag tog mitt sista bloss och jag är fortfarande jag (efter min egen inre resa) minus att jag inte direkt skriver på "visitkortet" Anna Rökaren Markusson! ;)



Kämpa på och även om det nu känns som att du förlorat dig själv så finns du alltid där.. :)

Hoppas jag inte svamlat alltför mycket!! ;)

Kram

Nettan

07 Feb 2012 20:56

Tack snälla, rara Anna för dina ord.



Jag förstår precis vad du menar med att du är vilsen och tappat din identitet. För det är så jag åsså känner. Ska ha dina ord i åtanke, när jag känner att jag är ute på mina småvägar igen.



Stort, stort grattis till att ha blivit rökfri! Tycker att du är superduktig.



Kramiz

Kommentera

Publiceras ej