efterfyrti

Var lite nervös inför 1-årskontrollen. Kändes lite grann som inför ett prov i skolan. Att jag nu skulle visa upp mina resultat och bli godkänd eller underkänd.

 

 

Mitt blodtryck var som en 20-årings 110/65.

Alla andra prover var perfekta förutom min struma, där var det förhöjda värden, så jag måste till min familjeläkare och ändra min dos. Men annars var allt klockrent!

 

Träffade världens bästa sjuksköterska, hon har varit med mig under hela året, från första kontakten med kirurgen tills idag. Det betyder så himla mycket att få träffa nån som lyssnar, peppar och förstår. Hon är en sån person.

 

Jag träffade både henne och en dietist. Nåt som jag har lyckats förtränga är att jag måste äta kolhydrater, vilket alla som inte bantar ska göra oavsett om man är opererad eller "normal". Att utesluta kolhydrater ÄR en bantningskur, vilket jag inte behöver längre. :-) Så nu blir det till att lägga till kolhydrater i min kost.

 

Det roligaste av allt var att jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att föreläsa för ca 20 personer åt gången om hur det är att vara opererad, då de anser att jag är ett lyckat exemplar av operationen. Många som står i kö och ska opereras frågar efter en GBP-opad person å då tänkte de på mig. Shit, vad glad jag blev!

 

Dietisten frågade även om hon kunde få en före och efter bild på mig som hon kunde använda när hon utbildade personal. :-)

 

Glatt gick jag därifrån med ett leende på läpparna, efter att ha fått en kram av sjuksköterskan.

 

Gick å hälsade på Evelina som låg på Akuten, tänkte vi kunde spana på några snygga läkare men de lös med sin frånvaro. Krya på dig, vännen. <3