Freddan, knästöd och skadeglädje.
0kommentarer
Idag fyller min systerson Freddan 23år.......STORT grattis!!!!
(Freddan sommaren 2004, en riktig tuffing) :-)
Ibland blir arbetsdagen inte riktigt som man tänkt sig men så kan det vara ibland. Det är tur jag är flexibel och har möjlighet att göra ändringar under arbetstimmarna. Kändes bra när jag gick hem idag iallafall och det är huvudsaken.
Åkte hem direkt efter jobbet för idag var det så klart dags för tantgympa i Dingis. Var sjukt otaggad inför kvällens övningar men så ringde en kalasglad Ullis med sprudlande energi och vips så smittade det sig över på mig, Me like! Hon kom hit till halv sju och vi tog även med oss Freddan ut till Dingtuna, dock umgicks han med Johnny medans vi andra slet och svettades.
Hade på mig mitt nya knästöd, det kändes lite konstigt men jag hade inget obehag i knät under hela passet, så jag antar att det funkar.
Det här med skadeglädje är svårt att förhålla sig till ibland. Men jag är så oerhört glad över att jag inte längre är sämst på de har gympapassen. Det måste banne mig ha sett hysteriskt kul ut mina allra första pass. Ingen koll på varken ben eller armar, ingen balans, ingen kolla på vänster eller höger, jag krockade med andra, höll på att dö av syrebrist osv. Idag var det är par stycken med på passet som var så hysteriskt, omedvetet roliga och jag beundrar "gympafröken" men förstår numera varför de log så mycket mot mig i början, de kunde antagligen inte hålla sig för skratt. Hahahaha. Men det bjuder jag på och idag är jag så glad att jag fixat hålla mig kvar och det blir faktiskt lättare och lättare för varje gång. Utan syster Ysters arga öga hade jag aldrig fixat ta mig till träningen, tackis! :-)
På söndag är det äntligen 21 dagar och det är så lång tid det tar innan ett nytt beteende blir till en ny vana. Då hoppas jag att jag äntligen ska tycka att det här med att träna ÄR kul. :-) Håller tummarna!
Fick med mig matlåda hem som världens bästa svåger gjort, en kalasgod makaronilåda. Det var toppen att slippa ställa mig å laga mat efter träningen vid halv nio. Tusen tack.
(Freddan sommaren 2004, en riktig tuffing) :-)Ibland blir arbetsdagen inte riktigt som man tänkt sig men så kan det vara ibland. Det är tur jag är flexibel och har möjlighet att göra ändringar under arbetstimmarna. Kändes bra när jag gick hem idag iallafall och det är huvudsaken.
Åkte hem direkt efter jobbet för idag var det så klart dags för tantgympa i Dingis. Var sjukt otaggad inför kvällens övningar men så ringde en kalasglad Ullis med sprudlande energi och vips så smittade det sig över på mig, Me like! Hon kom hit till halv sju och vi tog även med oss Freddan ut till Dingtuna, dock umgicks han med Johnny medans vi andra slet och svettades.
Hade på mig mitt nya knästöd, det kändes lite konstigt men jag hade inget obehag i knät under hela passet, så jag antar att det funkar.
Det här med skadeglädje är svårt att förhålla sig till ibland. Men jag är så oerhört glad över att jag inte längre är sämst på de har gympapassen. Det måste banne mig ha sett hysteriskt kul ut mina allra första pass. Ingen koll på varken ben eller armar, ingen balans, ingen kolla på vänster eller höger, jag krockade med andra, höll på att dö av syrebrist osv. Idag var det är par stycken med på passet som var så hysteriskt, omedvetet roliga och jag beundrar "gympafröken" men förstår numera varför de log så mycket mot mig i början, de kunde antagligen inte hålla sig för skratt. Hahahaha. Men det bjuder jag på och idag är jag så glad att jag fixat hålla mig kvar och det blir faktiskt lättare och lättare för varje gång. Utan syster Ysters arga öga hade jag aldrig fixat ta mig till träningen, tackis! :-)
På söndag är det äntligen 21 dagar och det är så lång tid det tar innan ett nytt beteende blir till en ny vana. Då hoppas jag att jag äntligen ska tycka att det här med att träna ÄR kul. :-) Håller tummarna!
Fick med mig matlåda hem som världens bästa svåger gjort, en kalasgod makaronilåda. Det var toppen att slippa ställa mig å laga mat efter träningen vid halv nio. Tusen tack.
Kommentera