Biggest loser och manifestation.

2kommentarer

Igår var det äntligen premiär för BL = Biggest Loser. Har väntat på det i flera veckor nu och känner att jag behöver ta rygg på dem för att få fart på min hälsoresa igen, så här efter jul. Behöver få inspiration!!! Vet att motivationen kommer inifrån mig själv men jag vill se andra lyckas, få då kommer tävlingsmänniskan fram i mig. Mohahaha!!:-)

Fick tips på den här länken av Susanna som jag hoppas blir min tv-partner gällande BL alla program.

http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/

Idag har gulliga Sarah hjälpt mig med mina hatade små gråa vänner som besitter min skalle. Jag blir galen! Alla har sagt till mig att håret blir katastrof och att man tappar massor efter en GBP-operation. Men det har verkligen inte mitt hår känt av ett nå, tror banne mig inte jag tappat ett hårstrå och skiten växer som aldrig förr. Tack å lov för att det finns hårfärg..........och en snäll Sarah. :-)

Lagade Spaghetti och Köttfärssås till kvällsmat. Tobbe, Freddan och jag käkade innan vi drog ner på jobbet (gamla lokalen) och hämtade lite kartonger och andra grejer. Hoppas att vi lyckas tömma allt senast nästa vecka. Tobbe har gjort ett kalasjobb med alla möbler och annat jox.

Efter det så var vi på en folktom manifestation för barn som fallit offer för pedofili. Märkligt att vi inte gör vår röst mer hörd, inte ens för de som är svagaste här i samhället. Är glad att jag var där och tände ett ljus iallafall.



Tankarna går så klart till alla barn som kom och gick i mitt barndomshem. Fosterbarn, helgbarn och jourbarn, mina föräldrar tog emot dem alla. Blåslagna mammor som lågmälda och rädda, kom och lämnade sina barn hos oss, efter att deras man/sambo precis våldtagit och misshandlat dem brutalt inför deras gemensamma chockade barn. De tysta, håglösa barnen lämnades hos mina föräldrar så kvinnorna fick slicka sina sår efter behandlingen de just fått av den man de älskade. Minnet av de kvinnorna och mina egna tafatta försök att som barn försöka närma mig ett annat barn som har såna fruktansvärda upplevelser, bär jag med mig varje dag. Det gör att jag är så oerhört tacksam för min uppväxt och allt mina föräldrar har lärt mig i fråga om mänskliga värderingar.

2 kommentarer

Bine

12 Jan 2012 22:16

Hade också tänkt åka ner och tända ett ljus, men de glömdes bort mitt i flytten :P

Nettan

14 Jan 2012 10:19

Så kan det vara ibland. :)

Kommentera

Publiceras ej